Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskopar - 16. Bengt II den unge - 17. Stenar - 18. Laurentius I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som klerker"; Denne Bengt var en biskop af stor
betydenhet. Jemte ärkebiskopen och andra store var han
tillstädes vid k. Johans kröning 1219. Wid samma
tillfälle emottog han skyddsbref för sin kyrka, hvilken
konungen befriar från alla konungsliga utskylder och gifver
rättighet att få sina egendomsfrågor afgjorda af biskopen.
Detta skyddsbref bekräftades sedermera af påfven
Honorius III, som till honom omedelbarligen ställde flera af
sina bref och äfven gaf honom tillstånd att i Skara
inrätta kanonikater. Till och med åt ärkebiskopen i
Upsala ville påfven meddela sina föreskrifter genom biskopen
i Skara. Allt detta skedde under k. Johans regering och
bevisar en nära gemenskap mellan kurian i Rom och
biskop Bengt. Under k. Erik Eriksson fortfor hans
verksamhet och anseende. Han var konungens kansler och
den förste i hans råd. Han fick äfven slutligen påfvens
uppdrag att undersöka förhållandet med den norske
konungen Håkan Håkanssons kröning, men afled före detta
uppdrags verkställande, sannolikt i slutet af 1228. Enligt
biskopslängden dog han under en resa till Uplanden
(Kinnekulle)[1] och blef med stor ståt begrafven i Warnhem.
17. Stenar kom efter biskop Bengt. Han var en
östgöte "af ädel slägt och en godvillig man". Till honom
finnas ställde flera påfven Gregorii IX:s anordningar af år
1234. De angå, nästan alla, kyrkans och presterskapets
rättigheter. På egen anhållan, föranledd af ålder samt
kropps- och själssvaghet, fick han af samme påfve år
1238 tillstånd att afsäga sig biskopsembetet, men behålla
den inkomst, som höfdes hans värdighet.
18. Laurentius I var en Jorsalafarare, som
vandrat vida till Jerusalem och det heliga landet. På
hemvägen blef han i Rom förordnad till biskop Stenars
efterträdare och skötte sitt embete med förstånd och
mycken myndighet. År 1241 har han bevittnat ett
ärkebiskopsbref och 1257 underskref han jemte andra biskopar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
