Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskopar - 42. Theodor Slagheck - 43. Magnus Haraldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emedlertid reste sig Svenskarne under Gustaf Wasa, och
Didrik Slagheck måste fly till Danmark 1521. Här blef
han af Christian s. å. insatt till ärkebiskop i Lund. Men
när konungen insåg huru han genom Slaghecks onda råd
gjort sig förhatlig för sina undersåtare, kallades denne att
stå till rätta i Köpenhamn och blef der, i påfliga
legatens närvaro, pinligen förhörd, dömd till döden, hängd och
slutligen bränd 1522.
43. Magnus Haraldsson af den adliga Wånga-
slägten, som sedan antagit namnet Strömfelt, valdes efter
Slaghecks flykt till bisk. i Skara 1522[1]. När påfven
härtill vägrade sin konfirmation, blef han på Gustaf I:s
befallning år 1528 invigd af biskopen i Westerås Petrus
Magni. Redan förut hade han på den märkvärdiga
riksdagen i Westerås 1527 måst samtycka till påfve-väldets
krossande i Sverige och lemna ifrån sig Leckö slott till
konungen. Wid kröningen i Upsala följande året var han
tillstädes och satte kronan på konungens hufvud. Men
om våren 1529 förband han sig med Thure Jönsson och
några andra Westgöta-herrar, i den förrädiska afsigt att
afsätta konung Gustaf och åter införa påfviska läran. De
sammankallade almogen till Larfs hed, der Thure Jönsson
föreslog att välja en annan konung och biskop Magnus
lofvade att påfven skulle frilösa dem från den ed, de
svurit k. Gustaf. Men då bönderna vägrade deltaga i dessa
stämplingar, blefvo herrarne förskräckta och biskopen flydde
i sällskap med herr Thure till Danmark. De blefvo
sedan på riksdagen i Strengnäs dömda såsom förrädare att
mista lif och egendom. I Danmark funno de hägn och
skydd, uppehöllo sig dels i Halland dels i Skåne, alltjemt
stämplande mot konungen och sitt fädernesland. På
Gustafs allvarsamma föreställningar svarade danske konungen,
att de svenske herrarne förklarat sig villiga att stå till
rätta inför alla tre rikenas förenade råd. K. Gustaf
afslog detta och de blefvo derefter förvista ur Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>