Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERO OCH LEANDER. 3
riteten i Andra kammaren om deras nödvändighet, något
som likväl torde komma att sitta åt.
Medan man väntar på detta, har man på platsen för-
lagt en minafdelning, som på en liten holme mellan den
större ön och fastlandet uppslagit åina bopålar för som-
maren, och hvars manskap dagligen i pråmar, båtar och
ångslupar gör sina evolutioner på fjärden, för att om
nätterna skaffa sig motion för benen på traktens dansnöjen,
till stor gamman för skärgårdsjäntorna i nejden och till
lika stor förargelse för det yngre manliga släktet rundt
omkring.
Två af det senares representanter voro just en vacker
eftermiddag i medlet af augusti sysselsatta med harfning
på en åker uppe på ön, i närheten af sundet där eskadern
låg, och medan de hvilade sig en stund från det ansträn-
gande arbetet i solbaddet, sade drängen Anders, som var
den ene af de harfvande:
»Kan justament hundra om de ska bli nån dans håf
hi natt borta vid ’Osättra, jag? Jag ’örde någet dithåt
hutåf Tingvalls Lotta hi middasse.»
»Ja-a, ’o ska fäll ’a reda på’t, ’o som ’ar så mycke
te göra med flottisterna,» svarade kamraten Victor för-
smädligt, i det han spottade öfver hästryggarna och stack
händerna i byxfickorna. »Tänker du dig dit då, Handers?»
sporde han sedan efter en stunds begrundande, i det han
lyfte på mössan och betänksamt klådde sig i hufvudet.
Jag behöfver väl knappast göra läsaren uppmärksam
på att de båda drängarna, som rättskaffens rospiggar ägnar
och anstår, togo bort bokstafven h öfverallt, der den enligt
vanligt språkbruk skulle vara, för att i stället på häfd-
vunnet sätt lägga till den öfverallt där den inte behöfdes.
»Ja-a,» svarade Anders säfligt, i det han strök sig
om näsan med afviga handen, »nog tänkte jag fäll det.
Nu kan det då fäll vara nån vån te få ’a jäntorna med
fre’, för jag ’örde håf hunderhoffsern, som bor när fiskarns,
hatt di hinte får permeschon längre hom nätterna, di före-
baskade /Misterna.»
»’A kors, Handers, hvad ’åken säger du för sia?»
utbrast Victor och knäppte i glädjen med fingrarna en
duktig smäll, så att hästen, som var ung och yr af sig,
hoppade jämfota ett tag i förskräckelsen, medan märren,
som var gammal och förståndig, helt lugnt fortfor att beta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
