Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HKRO OCH LEANDER. I I
tågboden som han sakta öppnade, och där han efter en
stunds letande fick tag i den omtalade oljetygstrojan samt
en par famnars stump af en gammal för detta flagglina,
som han tog med sig. Sedan det var gjordt smög han
sig sakta ut till sydligaste udden af holmen, där en egen-
domlig, rödgrå och sönderbruten klippa stupade rätt ner i
vattnet, och därifrån han hade fri utsikt öfver fjärden som
skildo honom från fasta landet, dit han ämnade sig. Han
mätte fjärden betänksamt med den säkra blicken hos en
som är van att beräkna afstånd utan tillhjälp af instru-
ment, och sade för sig själf att om han först simmade
öfver till en liten hög bergholme som låg ungefär midt i
farvattnet, samt hvilade där om han behöfde, så hade han
sedan ungefär lika långt till ett par låga, trädbevuxna
holmar, som lågo tätt utanför fasta landet, och sedan var
det bara några stenkast kvar till den långgrunda stranden
som var målet för hans färd.
Medan han nu satt där i skymundan bakom en sten
och väntade på att klockan på chefsfartyget skulle slå fyra
glas, ty före tio kunde han inte vara säker på att det
skulle bli tyst och stilla hvarken ombord eller i land, föll
den tanken helt hastigt på honom att han möjligen skulle
kunna få kramp ute i vattnet och kanske inte kunna
komma till land igen, utan ligga och dränka sig som en
annan kattunge därute. Men den tanken skakade han
snart af sig igen, och tänkte i stället, i det han kastade
* sitt hufvud bakåt med en rörelse af trotsigt själfsvåld som
klädde honom förträffligt:
»Ah skräp! Vågar man ingenting, så vinner man
ingenting heller! Och Anna är vacker nog att man kan
sätta lifshanken på spel för att dansa med henne några
timmar och kanske sedan få gå och språka med henne
en stund i ensamheten i någon vacker backe, där det inte
är så noga om man stjäl sig en kyss eller par. Men
ponera att hon inte kommer dit, efter som hon vet att vi
inte får permission? Anej! Hon kommer nog, för hon
minns väl hvad jag hviskade henne i örat, när vi skildes
åt i söndags natt. ’Om de också binder fast mig med
ankartrossar i land, så kommer jag, Anna lilla, om jag vet
att du kommer,’ sa’ jag och då tryckte hon min ^hand och
sa’ med ett par ögon som kändes ända ner i tarna: Ma,
då träffas vi då!’ Och henne skulle jag låta vänta ? Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
