Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
HUR DET BAR TILL ATT OLLE BLEF BÅTSMAN.
»Åkerbergs Anna?» stammade Olle, i det han satte
sig ’ ner på stolen igen och blef som en drypande blod i
ansiktet.
»Ja, just Åkerbergs Anna, ja!» svarade Lotta, i det
hon lyfte upp kaffebrickan; »hon går allt och väntar an,
hon, och väntat har hon gjort nu i fyra år, har jag hört!»
»Ja då får hon väl vänta då!» sade Olle med djup
ton, i det han steg upp på nytt. »För se nu vill jag Idi
båtsman, om kyrkvärden vill lägga ett godt ord for mig
hos de andra.»
»Det ska jag visst, det!» försäkrade kyrkvärden, som
med gapande förvåning sett än på den ena, än på den
andre; »men om jag begriper hur Lotta fatt tag i det
där —»
»Hå, det ä’ fäll inte så långt te fastlandet heller, att
en inte får veta hvad som händer och sker,» svarade
Lotta försmädligt, i det hon tog brickan och gick ut
med den.
»Ja, då har jag ju kyrkvärdens ord?» frågade Olle
med handen på låset.
»Var lugn. för det!» svarade kyrkvärden och. tilläde
efter ett ögonblick, i det han klådde sig bakom örat: »Men
om Eask har fäst sig vid en ann, sa nog är det fäll
tokigt att —»
»Det blir min sak, det,» svarade Olle karft och till-
Iade efter en stund: »Min och hennesses.»
»Ja, det förstås, det!» svarade kyrkvärden, och sa
gick Olle sin väg, och efter som kvällen föll pa nu, sa
gick han inte till några andra i dag, utan gaf sig af hemat
med detsamma.
Här han kom ut genom skogen och fick se batsmans-
torpet skymta fram nere vid viken, som nu sken som bäst
i den varmaste purpurfärg, så stannade han plötsligt, slog
sig ner på en sten invid vägen och for med handen öfver
ögonen, som om solen hade bländat honom eller som han
ville stryka bort någon trollsk bild, som kommit för honom
vid åsynen af den lilla stugan, omgifven af sin saftiga
grönska. Sedan tog han upp_ näsduken och snöt sig med
ett skarpt ljud, som skrämde upp en orrtupp borta i skogs-
hultet, och sedan han harsklat sig ett^par ganger, steg
han upp igen och fortsatte sin väg framat torpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
