Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 HUR DET BAR TILL ATT OLLE BLEF BATSMAN.
han satt och tittade ner i grötfatet och torkade sig om
munnen med afviga handen, innan han läste från bordet
och sade tack för mat.
»Ja, gunås för det sjöfolket!» sade änkan i det gub-
ben tog godnatt; »det var inte alla som hennes Rask, inte,
för si den kunde en då lita på som gull! Men det skulle
nog gå väl för Anna ändå, för hon skulle nog få fatt i
den som var bättre än en sån där väderflöjel,» menade
hon tröstande i det hon började vagga den minste.
»Gud gifve det!» sade gubben, i det han linkade mot
dörren, »men jag är rädd för, jag, att hon lägger det nog
på sig, stackare. Hon är inte som di andra kvinnfolkena
hon inte, som tittar åt en i dag och at en annan i morron !
Men det får fäll stå’ te, kan jag tänka, det som allt annat
elände.»
Och därmed gick gubben sin väg och stultade utför
backen neråt båten. När han kom ner till bryggan, stod
Olle där med pipan i mun; han tog ett raskt tag med
bägge armarna om gubben och lyfte honom i båten, sedan
hoppade han själf efter och satte sig till årorna samt rodde
med raska tag utåt fjärden. Det hade nu skymt på duk-
tiga tag, och månen steg just upp öfver skogen på andra
sidan torpet och kastade en klar strimma ner i vattnet
vid stranden.
Olle rodde af alla krafter, tills de kommo midt ut på
fjärden, då saktade han farten och satt där nu midt emot
den lutande och tigande gubben, med ansiktet klart belyst
af månskenet och med blicken stadigt fäst på den gamle,
som satt midt emot och hvars aftärda ansikte låg i skugga
och mörker, medan manskenet gjorde de gråa testarna vid
öronen ännuo hvitare än förut.
»Kan Åkerberg tiga, om jag talar om för honom en
sak, som ingen människa mer än han och jag och Anna
får veta?» fragade slutligen Olle med sväfvande röst, som
dock blef stadigare, allt efter som han talade.
»Ja Jesses, visst kan jag tiga, om det är alldeles kaf
nödvändigt!» pustade gubben och tittade halfskrämd upp
på sin roddare.
»Så hör då hvad jag nu säger, Åkerberg,» återtog
Olle nu med lugn och stadig stämma, »och sagtet inte
åt någon annan än henne, och håll ord. som om Åkerberg
hade lofvat det i Guds hus! Hör det var lögn, allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
