Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
HUR DET BAR TILL ATT OLLE BLEF BÅTSMAN.
jag sa’ därinne, och jag håller åf Anna lika mycket nu,
’som den dan jag for, och hon har aldrig varit ur mina
tankar, hvarken på vatten eller land. Men det nyttai
ingenting till, ser Åkerberg, för bror min blef slut i vintras
ute på Nordsjön, och nu sitter änkan där med sina tre
barnungar, och hjälper jag inte dem nu, sa kommer de
att falla socken till last, och de’ ska aldrigoske, så länge
jag har en hel sena kvar i armarna, ser Åkerberg. För
ser Åkerberg, när jag var en liten pojkvasker och far och
mor var borta, så var det bror min som hjälpte mig och
var både far och mor för mig tills jag börja’ på och kunde
reda mig själf. Och då, ser Åkerberg, sa lofte jag och
svor mig själf i mitt sinne, att kunde jag nånsin, veder-
gälla honom det, så inte skulle det fallera fran min sida.
Och nu kan jag det, och nu gör jag det också, för om
jag nu går och låter göra mig till batsman, sa far hon
behålla torpet, och så kan hon hjälpa ungarna fram i värl-
den, utan att falla andra till last, och sa far det ga som
det kan med Anna och mig. Hälsa na ifran mig och säg
att hon ska’ inte vänta på mig längre, och att hon inte
ska’ vara ond på mig för hvad jag nu gör, för jag kan
inte stå te svars för något annat. Men ville hon vänta
tills äldste pojken blir vuxen, så nog väntar jag, och så
kan det väl ännu bli bra för oss bägge och vi kan fa
komma tillsammans, fast vi blir gamla pa kuppen innan
dess. Och nu är det sagdt, och nu skall Åkerberg ta di
här tjugu riksdalerna, som jag inte behöfver, och laga att
ni får er litet te äta för vintern, och sa far da \ ar Herre
vara med er allihop och med mig med för resten!» Och
därmed satte han årorna i gång, och utan att höra på
gubbens klagovisor att det var för mycket att ge honom
de. där pengarne,och att Olle var tokig, om han gjorde
sig och Anna olyckliga för brorsbarnens skull, förde han
honom till andra sidan, hjälpte honom upp i land, och med
ett »hälsa Anna och håll ord» vände han båten och rodde
i stark fart tillbaka till båtsmanstorpet borta på udden.
När han kom i land och hade lagt båten fast nere
vid bryggan, gick han tvärt upp till stugan, ty nu kände
han sig duktigt trött. Det lyste ännu genom fönstret, och
när han kom in satt änkan och vaggade den lille, som
var orolig af sig, medan de andra barnen sofvo som grisar
borta i sängen.
Fr. Tledberg. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
