- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
53

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yttersta dagen på sandvik. 53
förtretade pigan, som aldrig kunde låta bli att gräla på
de matsnåla »sibbarne».
Ät andra sidan lågo åkergärdena nedanför backen,
på hvilken gården stod, och en halft genomskinlig, blå-
aktig ånga drog i breda sicksackstrimmor öfver de gröna
fälten, hvilka började att skifta i brunt på ytan, till följd
af de allt mera mognande axen. Granskogen stod rak
och allvarlig som gränsvakt bakom gärdena, och en och
annan flik af den blåaktiga ångan, som lyckats svinga sig
upp i de högre luftlagren, hängde som en fin slöja öfver
de mossiga grenarna, hvilket kom dem att synas ligga
längre bort än de verkligen gjorde, medan topparna ater
stodo skarpa upp emot morgonluften. Det sag nästan ut
som om hela skogsramen varit kupig inat, för att lämna
rum för hela den unga förtrupp af björkar, aspar och viden,
som tagit plats på åkerrenarna innanför gärdesgarden.
Stod man uppe på gården och blickade ut öfver den
mot sjön starkt sluttande ängsbacken, sa hade man, nästan
i jämnhöjd med asptopparna, ett präktigt fågelperspektiv
af öar, sund, holmar och skär samt längre bort en större
fjärd, som vid horisonten begränsades af fastlandet med
sina ulliga löfskogspartier nere mot stranden, sina vagiga
konturer af lätt gulnande gärden och sädesfält i melian-
planet, och så barrskogens spetsiga toppar längst bort mot
den allt mera ljusnande norra och ostliga himlen.
Det rörde sig, som sagdt är, icke en fläkt, och den
halfskymmande sommarnattens djupa frid stördes icke af
något buller på närmare håll, ty svalorna som byggde
under takåsen slumrade ännu, och snöskatorna nere i ängs-
backen brydde sig inte om att skvattra, förrän de ätit den
första frukosten nere vid sjöstranden, där de fuktiga gro-
parna ännu hade några maskar att bjuda på. Endast på
mycket långt afstånd hördes då och då ett doft mullrande
som af en aflägsen åska, fastän mycket kortare och mera
afbrutet än den. En och annan gång blef det korta,
plötsliga dånet något starkare och besvarades af ett hastigt
klirrande från rutorna i de tillstängda fönstren; därpå
hördes det svagare igen, och slutligen tystnade det alldeles
för en lång stund, och den slumrande naturens svettiga
hvila tycktes vara ännu djupare och mera ostörd än förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free