Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 yttersta dagen på sandvik.
2.
Men bäst som det var, och det alldeles oväntadt,
danade det till igen; ett kort, skarpt ljud utan något åter-
skall, och fönsterrutorna klirrade till starkare än förut,
under det att en yrvaken svala slog till ett gällt kvitter
i sitt bo midt öfver farstukvisten.
Klirrandet i fönstret väckte helt hastigt mor Lotta,
där hon låg och sof bredvid sin herre och man i den hreda
fållbänken inne i köket och drömde den förargliga dröm-
men att alla korna hade sinat, därför att betet hade torkat
bort både i hagen och i skogsbackarna. Hon vaknade
alldeles tvärt och satte sig hastigt upp i sängen, i det hon
stirrade åt fönstret utan att egentligen se någonting be-
stämdt, såsom det alltid är fallet när man är yrvaken.
Därpå vände hon sig åt mannen, som låg inåt väggen
och sof tungt, liggande på rygg med vidöppen mun, i det
han drog den ena duktiga timmerstocken efter den andra.
»Det var Magnus, som snarka,» tänkte hon helt slött, och
så tittade hon för säkerhetens skull åt fönstret en gång
till; men när hon inte märkte någonting ovanligt, lade
hon sig ner på nytt, knuffade mannen i sidan för att han
skulle sluta upp med snarkningen, drog upp det nerfallna
linnet öfver de brunhylta, stadiga axlarna, mumlade något
om »Pia, som inte hade släppt ut katten», och skulle just
till att somna igen, då ett nytt, doft »buni» och ett ännu
starkare »klirr» väckte henne helt och hållet.
»Magnus du!» ropade hon i förskrämd ton, i det hon
på nytt knuffade mannen i sidan, »Magnus du! Vakna
då! Hör du inte?»
»Hvad ä’ det om?» mumlade mannen halfvaken, i
det han vände sig på sidan; »ä’ hon fem, klockan?»
»Jag vet inte hvad hon ä’,» svarade hustrun, som
åter satt sig upp i sängen och som nu mekaniskt virade
ihop det upplösta håret i en knut bak i nacken, »men
det var nå’n duns, som tvärväckte mig så underligt,
Magnus du.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
