Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTTERSTA DAGEN PÅ SANDVIK.
»Nej då, låt bli det!» tilläde fiskare Vesterman och
valkade bussen åt sidan, i det han förde handen uppåt
sydvästen.
»Hvad i alla tider är det då för ett spektakel di har
för sig?» sporde Lotta och började redan bli modigare, så
mycket mer som skotten nu hade tystnat, och den tjocka
röken drog sig långsamt bort åt väster till, lämnande
lättare flikar här och där kvar öfver uddarna och skären.
»Jo, det var våra egna, du, som har hållit simme-
lacker, eller hvad di kallar ’et för!» ropade Magnus mun-
tert; »och Vesterman här säger att di har skjutit bort så
många hundra fat krut, så det kan ingen människa räkna
dom en gång! Och tre monitorer har di satt på grund,
och en töcken där hostbåt har hoppa rakt öfver lilla skäret
borta vid Stångndden, och det så hela profpällern stanna
kvar oppe i stenarna.»
»Jo då, lita på det!» bifogade Vesterman tvärsäkert.
»Men hvarför i Herrans namn ska de ställa te ett
tocke elände midt i natten då?» sporde Lotta allt mera
förvånad; »har di inte bättre te göra än skrämma lifvet
ur både folk och kritter på det viset?»
»Tyst du, Lotta, di ska ölva sig, begriper du, te’s
den riktiga ryssen kommer, sir du!» återtog Magnus; »och
för rexten så har kungen själf varit med, du, så då har-
en ingenting och säga — och livad kritterna anbelangar,
sa går di helt trankilt och betar oppe i kolrägnan, så dom
är det ingen fara med! Men efter som vi nu har kommit
opp så här på tvärn, så kan du gärna ta och sätta på
kaflepanna’, Lotta, så får vi bjuda Vesterman på en kopp,
för jag tror jag; har litet kvar i puteljen sen jag var inne
te Vaxholm i förra veckan.»
^»Ja, vill ni vänta här ute då litet, till jag får bära
in Karin igen, för hon vakna, så jag måste ta ’na in när
mig i sängen,» svarade Lotta och gick in.
Karlarne satte sig ute pa farstukvisten, och Vesterman
började tala om den utkämpade striden, som han hade
asett ilrån början.- Solen steg allt högre och högre, och
ute på fjärden drogo de svarta vidundren sig allt mer och
mer tillbaka åt väster, medan ute vid de ostligaste skären
ott par stora, ståtliga fartyg med höga master och rök-
bolmande skorstenar långsamt ångade fram mellan hol-
marna. Vesterman pekade på den största och sade att
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
