Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»vestermans timotej.»
hugga mig en gädda på fyra, fem marker, funderade jag
inte vidare på saken den gången.
Några veckor senare stod jag en morgonstund inne
på gården framför en nyanlagd gurklist, som hade blifvit
litet för sent påtänkt och som därför nu visade betänkliga
förebud till en kommande missväxt. Jag stod just och
öfverlade med mig själf om, huruvida det skulle vara skäl
i att försöka med gödselvattning för att få de nyss dit-
flyttade plantorna att repa sig, eller om det inte vore mera
skäl i att plocka upp dem allesammans och i stället flytta
dit några blomkålsplantor, som stodo och sågo ledsna ut
på ett af de sandtorra trädgårdslanden, då drängen på
gården, som hade åtagit sig att hålla oss med vedsågning
under sommaren, kom gående ifrån vedbacken och stannade
framför mig samt efter en stunds funderande utbrast med
en ton af vänskapsfullt medlidande:
»Di sir inte mycke golika ut di där, inte!»
»Nej gunås, kära Kalle!» medgaf jag bekymrad; »i
vinter få vi allt vara utan saltgurkor till steken.»
»Jaja!» fortfor Kalle efter en stund; »det går allt med
di där som det gick med Vestermans timotej!»
»Hur gick det med den då?» frågade jag och beredde
mig på att få förklaring på gåtan.
»Jo, den gick åt skogen, den!» svarade Kalle, som
om detta varit den naturligaste sak i världen.
»På hvad sätt då?»
»Ja, det vet jag då inte precist!» svarade Kalle lika
lugnt som förut; »jag har bara hört att di säjer så, folke’!»
Och som det i detsamma hördes matrop ifrån gården,
och Kalle inte hade någonting emot att få litet i västen
på morgonkvisten, så knogade han sig af upp till frukosten,
och jag stod kvar lika slug som förut.
Slutligen, fram på höstsidan, när det hade regnat i
fulla atta dagar och det höga sjövattnet bådade ännu mera
nederbörd, sag jag en dag min värd, nämndeman Jan
Olson, själf stå borta på backen utanför hafrevreten och
titta mäkta bekjonrad på den täta hafren, som på efter-
sommaren lofvat den grannaste skörd, men som nu låg
nedslagen i långa rader och hvirflar, som om on vält gått
öfver den både fram och tillbaka och i alla möjliga rikt-
ningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
