Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«VESTERMANS TIMOTEJ. 69
gården. Då vaknar längtan efter naturen på nytt; man
tycker sig höra alfåglarnas muntra sång ute på den isfria
fjärden och orrtuppens fåtoniga, men dock så harmoniska
slag ute från holmen, där han sitter i högsta talltoppen
och spelar både morgon och kväll — och då vill man ut,
om också med risk af en grundlig snufva och en katarr,
som räcker ända framåt midsommar.
Så var det också med mig, och en vacker dag i början
af maj hade jag ändtligen kommit lös. Men det var inte
bara för nöjes skull som jag gifvit mig af: roddsumpen
var gammal och behöfde repareras, om den skulle kunna
göra någon nytta under sommaren. Jag hade skickat bud
till gubben Blom, som lofvat se om den, och på eftermid-
dagen kom den gamle fiskaren klifvande i sina stora sjö-
stöflar, med pipsnuggan i munnen, och vi följdes åt ner
till stranden, där sjuklingen låg kvar på sitt vinterläger
med kölen i vädret.
»Nå, hvad säger Blom om kamraten?» frågade jag,
medan fiskaren synade honom från alla sidor.
»Ja-a, hvad ska en säja?» började han långsamt; »får
inte den där sej en rejel reprasjon, så går det allt med
den som det gick med Vestermans timotej!»
»Nå, vill Blom åta sig att laga den då, medan jag
är här ute?» frågade jag och nämnde inte ett ord vidare
om timotejen.
»Ja, kan fäll de’,» svarade Blom; »jag har just liksom
lite tid nu, så jag ska fäll komma öfver i morron bitti då.
Men då får jag allt ha litet pengar te båtspik, så jag får
skicka pojken öfver te handelsbon i kväll.»
»Hur mycket behöfver Blom då?» frågade jag och
tog upp portmonnän.
»Ja, jag kan fäll få en krona, så får en si hur långt
hon räcker,» svarade Blom betänksamt, i det han lyfte på
skinnmössan och strök sig öfver håret.
»Se. här, tag tva, ifall det behöfs!» uppmanade jag.
»Jaja, det far fäll allt vara lite blyplåt me’,» återtog
Blom; »herrn ska för resten inte vara rädd för pengarna!
Det ska inte gå med dom som det gick med —»
»Med Vestermans timotej, ja!» inföll jag, som nu inte
kunde iakttaga någon försiktighet längre.
»Just det, ja!» svarade gubben Blom, lyfte litet på
mössan och aflägsnade sig med tunga steg, under det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
