Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 »VESTERMANS TIMOTEJ.»
»Mellerti’ så blcf Vesterman täter på di där seg-
latserna, han, och hur det va’, när hålena va’ fulla och
di inte behöfde nan sten vidare, så köpte han sej ett
fjärndels hemman här inne på ön, och skuta den sålde
han te andre man, som hade segla’ me’n i flerade år, och
så gifte han sej med Söderbergs Lina, som hade tjänt i
prästgåln och va’ en duktig jänta och hade ord och afske’
med sej, och det så det hurra eftert ändå! Och ta i, det
kunde han, och jola den skötte han som en hel karl ändå,
och det fast han inte var lat på fisket heller, ocke det
än var, utan skötarna dom la’ han bå’ bitti och sent, och
vinternoten den var han me’ om och hade del i bå’ här
och där, och alltid blef det en slant förståss. Men si, det
va’ en sak med Vesterman, som rakt ingen människa
kunde bli klok på, och de va’ det, att han ville abslut
inte in te stan på villkor, utan va’ de någe di skulle
sälja eller va’ det någe di skulle ha, så endera fick hustrun
ge sej åf, eller också talte han ve’ nå’n åf grannarna, att
di skulle uträttat åt’en. Det va’ rakt åf som han vari’
rädd för stan, tyckte di, och en kan väl tänka sej, att di
skulle prata om det och fundera bå’ hit och dit, hvad
felet kunne vara.
»Själf sa han aldrig ett ord om den saken, det var
bara nog åf dd, att han inte ville dit. Somliga mente,
att han var rädd för te supa sig full, om han kom in,
och det fast han hemmave’ va’ så nykt som en spä’kalf
och inte så mycket som titta åt ett glas öl en gång —;
andra gick och hviska och tassla om, att han hade knacka’
någon i skalln därinne, medan han segla med storbåten,
och att polisen hade ’linjament’ på’n, fast di inte brydde
sig om och ge sig åf ut i skärgåln och söka’n, för di lär
inte vara ^så värst sjövana, sägs det! Några tyckte, att
det va’ nån flicka därinne, som han lofvat gifta sig me’,
och som han inte va’ så angelägen te träffå nu, sen han
hade byggt hjonelag med Söderbergs Lina — och hur
som helst det nu va’, så va’ det säkra det, att det var
då te minstingen fem om inte sex år, som Vesterman
inte varit så mycket som med sin näsa utanför socken,
när det kom te frågan om den där timotejen.»
»Nå, ändtligen,» tänkte jag för mig själf; »nu komma
vi då till den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
