Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMANS TIMOTEJ.
84
på att det var Lina Vesterman själf, för lång var hon och
rak i ryggen som hon bruka vara; men det va’ då inte
fem minuter efter som vi la’ te, och då fanns där inte så
mycket som en kråka därnere engång.»
»Nå, hon kunde väl ha gått upp medan ni tog ner
seglen,» invände jag.
»Ja, det förstås, det kunne hon nog,» medgaf Blom
eftertänksamt; »men si, nu ville det sej inte bättre te än
att gumman min, som är ett litet pyre, som herrn vet,
kommer just som vi hade lagt till, och hon hade inte sett
så mycke’ som ett fen på vägen, fast hon skulle gå förbi
Vestermans, när hon gick ner — så nog var det fäll någe’
varsel, tänker jag. För tocke’ finns, och det ä’ inte någe’
skrock, det — så det tror jag på som på Fader vår!»
»Nå ja, men om det nu var något varsel, hvad skulle
det betyda då?» frågade jag.
»Kors, att det va’ åt skogen med Vestcrman!» svarade
Blom med öfvertygelse.
»Kunde det inte helt enkelt vara Vestermans hustru,
som ville se om han var med, men som inte precis ville
visa er att hon var orolig?» fortsatte jag, som inte/kunde
se något öfvcrnaturligt i en så enkel sak.
»Nej, låt bli det!» svarade Blom med ännu starkare
öfvertygelse än förut; »hon var inte på det vise funtad,
inte! ’ Men millertid, när vi hade kummit hem, så språka
jag ve gumman min, för si herrn, jag har nu alltid haft
den insikten, att när det varit fråga om fiske och di där
grejerna, då har jag alltid vari den som sagt hur det
skulle vara; men har det kummi’ an på någe invärtes,
ocke det har vari, om det ha gällt barna eller något i den
dein, så har jag allti rådgjort med hustru min, för si
kvinnfolka ä’ i alla fall inte så dumma som di sir ut, ska
jag säga. Och så talte jag om för’na hvad jag hade sitt
i stan, och så sa jag: ’Tycker du inte, Karin, att jag borde
tala om det där för Lina,’ sa jag, ’så hon visste hvad hon
hade te rätta sig efter?’
»Nej,» svarte Karin, »det tycker jag visst inte du ska.
För hvad ska du lägga dej i deras affärder, kan du säja
mej det? Om nu Vesterman ä’ ett fä, så får hon tids
nog veta det, för det får vi allihop förr eller senare, vi
kvinnfolk — och inte ä’ det du som ska gå och pjallra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
