Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMAKS TIMOTEJ. » «7
sig te? Det "blir fäll rakt åf te ge sig åf te länsman,
tänkte jag, och så får han laga sig åf in te landskansliet,
och så får di väl gå skallgång eftern gata opp och gata
ner, tänkte ja, därinne i Stockholm.
»Men medan jag grunda och grunda på bå’ det och
mer till, så kom öka närmare och närmare, och friska tag
rodde di, både Lina och gumman min. Och Karin hade
akteråran och styrde, så hon Tände sig åt landsidan till,
och bäst som de’ Ta’, så fick hon si mej, där jag stod ute
på udden, och så sa hon någe åtLina och så hölldi neråt
där jag Ta’, och det tog inte många årtag te förr än di
Tar nere i Tiken midt för där jag stod, och då stante di
på årorna, och så Tände Lina sig om i förn där hon satt,
och jag såg, att hon Tar IiTit i syna som ett stycke bleke-
lärft, och så Tinka hon åt mej, så jag gick så långt ut
på stena som jag kunde komma, och så sa hon, når öka
hade skjutit litet närmare:
»Yet Blom om di har furi te korkan hemma när Tart?»
»Ja, jag såg dom ro förbi allihop, utom gamla Stina!»
STarte jag, »så det ä’ fäll bara hon som är hemmaTe!»
»Det Tar då Täl, det!» sa Lina igen, och så torka
hon sig i ögona, fast jag inte precis tror, att hon Tar så,
STettig efter rodden just.
»Har ni fått tag i’n?» fragte jag, fast jag såg, att
båten Tar tom och att det bara låg någe på botten med
storsegle öfTer; men si, det trodde jag Tar tombyttorna,
förståss.
»Håll mun på dej, och ge dig åf ner te notbrygga
när Vestermans!» STarte Karin, och jag märkte nog på
talesätte att det inte Ta’ Tärdt te käbbla me’na, utan så
gick jag rakt obrer backen ner te brygga, och det stod
inte lång stund på förr än di Tar framme Te bryggan di
med, ooh när jag då titta nogare efter, så såg jag att det
Tar Vesterman, som lag pa botten med storseglet öfTer sig
och sof och snarka som en katt oppe i en ugnslucka.
»Jasa, ni fick tag i’n ändå!» sa jag och gjorde fast
ändan i ringen; »Irvar träfite ni på’n nån stans?»
»I stan!» STarte Lina och såg ut som hon Tille bita
mig; »hjälp oss nu te få opp kreature!»
»Ja, det Ta inte mycke te säja mot det, inte, utan så
Ti i alla tre så mycke Ti orka och fick opp’en på
Myggan, och så bar Ti opp’en med en gång opp te gåln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
