Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMANS TÏMOTEJ. »
»Det angår dej inte!» svarte Karin, »du har fäll varit
där du me’, kan jag tänka! Och har du inte, så inte
tänker jag ge dej adressen!».
; »Och det va’ osanning, det, att jag fick ett ord mera
ur na och om hela den paschasen, så mycke jag än för-
sökte. Men teg gjorde jag, för jag tänkte femman kunde
vara bra att ha, och lefver en, så får en väl höra mera,
tänkte jag, för inte lär fäll det där kunna hållas tyst mer
än någe anna’, inte.»
»Nå, hur gick det med den saken sedan då?» frå-
gade jag.
»Ja, det gick som det gick, det,» svarade Blom;
»Vesterman låg sjuk en fjorton dar och när han sen kom
opp igen, så gick han omkring och såg ut som en slok-
örad hund, och det var inte alls samma karaktör på’n, som
förut, inte. Och aldrig talte han om stan, kan en begripa,
utan blef det nån gång frågan om den eller någe i den
delen, sa vände han sig’alltid om och gick sin väg, som
om han aldrig ville ha det nämdt. Men knapert var
det för dom på senhösten, för si betalningen för åttondeln
skulle ut, och di pengarna fick han sätta sig i skull för
hos nämndeman Olsson, och han fick ta inteckning i hem-
mane forstass, för att han skulle ha nå’n säkerhet, kan
en begripa. Och aldrig var det riktigt helt emellan honom
och Lina heller, efter den betan, för hon hade liksom fått
öfvertage, kan herrn förstå, och han hade inte så lätt för
te si na i syna efter den där stadsresan. Och det vet en
väl, att kan karlen inte se hustru sin i syna, så är det
inte mycke med hela insikten i huse heller, för det är då
min tro, _att antingen ä’ han karl för sin hatt eller också
far di hàlla’n för hustru hans nattmössa, och det va’ allt
hvad Vesterman va’, fast han inte ville låtsa om någe!
Men, fattas det vatten, så gnäller kvarnhjule, säger ord-
stafvet och det marktes nog på både ett och anna’, att
dar mte^ va som det skulle vara.»
»Va, men fick man aldrig veta, hvar han gjorde af
pengarna inne i staden?» frågade jag efter en stund.
»Nej, låt bli det!» svarade Blom på sitt vanliga tvär-
säkra sätt; »för inte sa han någe, och inte sa Lina någe,
nnn på de vise kunne en ju inte få veta någe rejelt.
,n sb jag hade nu mina egna insikter, jag, i den dein
. ’ •! ––– –- UV-/* j J "OJ ––-
och jag hörde litet utaf fiskköparn inne i stan sen pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
