Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 »VESTERMANS TIMOTEJ. »
vintern, och han påstod att di hade sitt Vesterman i säll-
skap med ett par stycken, som hörde te den dära ’klock-
skoiarlina’ eller hvad di kalla det för, som di hade i Stock-
holm på den tiden, och som di påstod lefde åt te lura
bönder. Och då flög det i mej att både den där gross-
handlarn och den där fanjunkarn va’ några tockna just,
och att di hade spelt åfen både rubb och stubb, kantänka.
Och ve’ jultiden tyckte jag att jag fick Iiksoin litet bevis
på det att jag inte hade så orätt, för då va’ det andags-
kalas hos ena körkvärden borta på Sparrsätra, och^när vi
hade äti och drucki och det tog te att lida fram pa kväll-
sida, så kom kortlapparna fram och det biet fraga om att
vi skulle ta oss ett parti, och jag tog mig ett kort jag
me’, för någe roligt ska en väl ha under juin, tyckte vi.
Och när di bjöd omkring kortena, så stod A7esterman breve,
och jag såg på’n att det ryckte i näfven på’n och att han
ville vara me’; men så gick han in i andra ramme, och
så kom han igen om en stund och stod och såg på breve
mej, och så ryckte det i näfven på’n igen, och han skulle
just te och sätta sej, då Lina kom och staunte breve n
och så luta hon sig te honom och sa ’timotejen’, sa hon,
och då blef han som en drypande blod i syna och gick
sin väg ut och hemåt med en gång.
»Och det var inte många år efteråt förrän han la’ sej
och dö, och nog sa doktorn, som di skicka efter från Norr-
telje, att det var lunginflammasjon, sa han, men det ska
ingen säga mej. för ]ag tror da absolut att det va timo-
tejen som tog kål på’n.
»Och det vet jag då!» fortfor Blom efter en stunds
tystnad, hvarunder han förnumstigt bligade utåt sjön; »att
aldrig far jag te stan och har någe te sälja, utan att jag
tänker på Vestermans timotej.»
»Jojo, det lurar många faror därinne på den som är
ovan!» imöll jag.
»Jo, säkert!» svarade gubben Blom; »och därför .har
det blifvi ett ordstäf här ute i skärgåln me’, och det kan
vara rätt så godt som någe annat! Di tänker sig allt för
litet, innan di låtert gå, som det gick med Vestermans
timotej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
