Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BACKSTUGAN. 93
hvilket granskogens sus och vågskvalpet nere vid stranden
diktade än växande, än domnande melodier.
Hon var det kanske ännu mera om vintern, när
fjärden låg bunden och tyst och barrskogen stod hvitpudrad
af frosten och snön, under hvilkas dok de högväxta ge-
stalterna reste sig lika allvarliga som förut. Alla ängs-
backens stalper och afsatser voro då jämnade af snötäcket,
och midt ur den mjällhvita, mjuka bädden stack back-
stugan upp med sitt snöhöljda tak och sin rykande skor-
sten, liksom ett löftesrikt tecken af Iif midt i naturens
månadslånga hvila. Man tyckte nästan att hon påminde
om, att fastän den hvilan hade det yttre skenet af död
och förintelse, så var hon i själfva verket endast omkläd-
naden för ny lifskratt, nya skördar, nytt fågelkvitter och
nya blommor.
Ofta nog, när sydostvinden dref snöbyarna in emot
land, gömdes stugan nästan helt och hållet af de ulliga
flingorna, som samlade sig i täta drifvor; men när det så
klarnade igen och den lågt stående solen sken fram på
stugan vid middagstiden, sjönko drifvorna långsamt till-
hopa, den gamla stugan kröp fram ur sitt vinterhölje och
fönstren tittade ut öfver backsluttningen och stranden som
ett par kloka, vaksamma ögon, med blinkar af spelande
eldsken från spiseln där innanför. De liknade då en
gammal, gladlynt människas blick under hvitbuskiga ögon-
bryn, när något leende minne från förr vaknar upp i
hennes sinne, och den som gick förbi och huttrade och
frös, tyckte att det var värmande att se på. Här så talg-
mesen kom hoppande och med muntert kvitter hackade
på fönsterkittet, eller när domherrar och sidensvansar slogo
sig^ ned och hvisslade sina flöjttoner i rönnarna ofvanför
på backen, då tyckte de båda gamla, som bodde där inne
i stugan, att det kom vårbud, om det också var midt i
januari. Då började gubben tänka på, när arbetsförtjänsten
skulle komma tillbaka, och gumman längtade dubbelt så
ifrigt efter den dag, da isen skulle gå sin kos och fisket
skulle kunna börja igen.
Ty det var ett gammalt par, som bodde där inne i
backstugan. Mannen var egentligen snickare och timmer-
man, men kunde för öfrigt taga sig för hvad som helst,
tara man rätt förstod sig på att använda honom. Han
var en tämligen lång, väderbiten karl på bortåt sextio år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
