Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vw
I BACKSTUGAN.
När Elias kom hem från boden fram emot kvällnin-
gen, så hade han stora nyheter med sig till mor. Han
hade fått bref med sig från yngsta dottern, skrifvet för
öfver en vecka sen, och i brefvet stod det att, eftersom
ångbåten gick ännu, tack vare blidvädret ända sedan bör-
jan af månaden, så kunde det hända att hon komme ut
till julen, för hennes matmor skulle resa bort och inte
komma igen förrän mot slutet afjanuari. Frun hade tyckt
det vara bättre, att hon reste hem under tiden, så kunde
hon kanske taga upp sig litet till hälsan också, och så
blef det alltid litet billigare kostpengar än inne i staden.
Doktorn hade sagt, att om hon tick hvila sig litet från
trapporna i några veckor, så skulle hon nog krya till
sig igen.
Johanna blef nog glad öfver nyheten, ty hvad kunde
vara roligare än att få någon af barnen hem under julen;
men det var inte utan, att hon blef litet fundersam också.
För sig själtva kunde ju de båda gamla ha nog under
helgen; men kom nu dottern, som var bortskämd i maten,
så blef det någonting helt annat.
»Åhå heller!» mente Elias helt trankilt; »hon har
fäll inte varit där så länge, så hon har glömt bort hur vi
har’et. Oeh vill hon ha någe finare, så får hon allt ta’t
me’ sej själf. Vi ä’ inte några grosshandlare, som hus-
bond’ hennes.»
»Du pratar!» svarade Johanna och tog upp strutarna
och fläskbiten ur korgen; »jag tänker, jag, hon har fäll
inte sa värst mycke te spandera på. Kläder ska’ di ha,
och schalett duger det inte te gå me’ i stan, för då blir
di tagna för lite at hvarje, det har jag hört Lina säja förut.
Men allti räcker det fäll för tre, när en har så det ä’ nog
för två — och jag tänkte mej i alla fall öfver te näst-
gårds för te höra om di inte har on bit fårkött te vara
åf me’–––-di. skulle slakta te jul, hörde jag flickan sa.»
»Ja, men pengarna då?» frågade Elias och klådde sig
bakom örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
