Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
backstugan.
sorg hon motsåg vårbräckningens faror; hon var fatalist,
som landtfolket i allmänhet är, och det var bara en sak
hon var rädd för: att Elias skulle dö före henne.
Fram emot liggdags hade de båda gamla en djup-
sinnig öfverläggning om, hur de skulle få hem flickan från
ångbåten. Den lade till långt bort på andra sidan af ön,
och vägarna voro jiästan bottenlösa på den flacka slätten,
där kyrkan lag, så att den halfva milen var en dryg pro-
menad, om det också var litet båttre sedan, där skogs-
vägen tog vid. Men det kunde ju hända att nämndemans
i granngården skulle ned till ångbåten, och när Johanna
i alla fall skulle öfver dit i morgon bitti, för att höra om
köttet, så skulle hon taga reda på om inte Lina kunde få
åka med deras bud.
»Ja, eller också kan hon fäll få skjuts borta ve’ Gädd-
vik, där båten lägger te,» trodde Elias lugnt; »för så
mycke har hon fäll tjänt, så hon kan betala en slant för
den delen. Men tänk du, Johanna, om nu Ulrika kommer
me’, hvar i alla tider ska du lägga bägge jäntorna, du?»
»Nå, allti blir det rå för det. Di får ligga i samma
säng, vet jag. Det har di gjort en gång förr, di.»
»Jaja, men di var mindre då.»
»Skräp i det! Ä’ sämjan go, så ä’ rumme stort! Jag
drar ut soffan inne i kammarn, och du och ]ag lägger oss
i köke. Men hör du, Elias du: jag kom te tänka på en
sak — efter som flicka kommer hem nu och ä’ litet krass-
Iiger — om vi skulle fägna’na me’ en sak, som jag vet
att hon tycker fasligt mycke om?»
»Du menar fäll aldrig risgrynsgröt heller?» frågade
Elias och plirade godmodigt på gumman sin.»
»Håhå, sa stora herrar ä’ fäll inte dö’a!» utbrast Jo-
hanna småskrattande; »nej, jag tänker bara som så, att
om du skulle ta ^och skaffa en liten gran, — du vet,
flickorna tyckte sa mycke om tockna, när di va’ barn.»
»Det vore fäll inte så värst konstigt! Men .har du
några ljus da?»
»Jo, jag har kvar sen i förårs, när di va’ hemma alla
tri och Karin hade tockna där färgade små ljus me’ sej
från stan, och litet papper har jag me’, så nog skulle vi
kunna klä’n fin alltid.»
»Då gör vi det, Johanna du. Hur hög tror du vi
ska ta’n?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
