Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 1 backstugan.
»Hvad menar ^du med det, flicka, och hvarfdr sir du
så underlig ut?» fragade Elias och såg förvånad på henne;
»har du hört någe’ om dom då?»
»Ha nej, just ingenting!» svarade Ulrika och såg fort-
farande underlig ut; »men Lina skref te mej strax hon
kom i tjänsten och sa att det inte va’ så värst bra mellan
dom, tyckte hon.»
»Pa hvad vis då?» frågade fadern och ställde granen
ifran sig, hvarpå han närmade sig spisen; »grälar di,
eller —»
Ulrika skulle just till att svara, då steg hördes ute
förstngukvisten; det skrapade och stampade så hemvandt,
att Elias genast lyssnade till och sade:
har vi Johanna här, det hör jag på tagena!»
»Säg ingenting då, så ska jag gömma mej för’na!»
hyiskade Ulrika och smög sig in i vrån mellan skåpet och
sängen; »hall er allvarsam, far, så hon inte märker någe’.»
Elias hann inte mer än vinka ett ja åt henne, förrän
dörren öppnades och Johanna trädde in i stugan, uppen-
barligen vid sämre humör än när hon gick. Hon hade en
korg pa. armen, som hon tvärt satte ifrån sig innanför
dörren, tittade sedan förvånad på brasan i spisen, på grytan
och kaffepannan och utbrast med en liten fnurr på nacken:
»Hvad i alla världens tider tar du dej te, Elias!
Hvad ska du me’ så fasligt mycke’ ell å göra?»
»Kors, en ska fäll koka julmaten, vet jag,» genmälte
denne, lugnt som alltid.
»Julmaten, ja! Gu’ hjälpe oss för den,» suckade Jo-
hanna tungt, i det hon långsamt skred framåt bordet och
tog schalen af sig; »di hade skickat alltihop kötte’ te stan,
så där fick en inte torra ormar en gång. Och kaffepanna
har du satt på me’ — jag menar du ä’ rakt stolli’, Elias.»
Whelerl 8^ s^olfi1 som du tror, Johanna!»
svarade Ehas och slog till ett riktigt godt och gladt jul-
skratt och. sag* därvid sa innerligt knipslug ut, att gumman
började misstänka att någonting var på tärde. Hon skulle
just till att vända sig om, för att taga reda på hvad det
var, då ett par varma händer bakifrån slogos för hennes
ögon och en röst, som försökte göra sig oigenkänlig, bolade
bakom ryggen på henne:
»Gissa hvem det ä’ som kommer, Johanna du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
