- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
110

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I BACKSTUGAN.
»Oj, oj, oj, en så’n liten Guds ängel!» ropade hon i
förbifarten till gubben och gumman; »och kan ni tänka er,
han sofver som en gris, ni!»
»Herre, min skapare! Då ä’ det fäll rakt åf en
barnunge, då!» stönade Elias och höll på att släppa korg-
vagnen.
»Ja, det kan du fäll begripa, att det ä’ ett barn.
Inte lägger en fäll potatis i tockna här, heller!» svarade
Johanna, smått förargad öfver att hennes Elias kunde tänka
något illa om hennes Lina; »och om du lugnar dej, så får
vi fäll höra hur det är fatt med saken, tänker jag.»
»Det har du då rätt i, Johanna!» medgaf Elias,
medan de hjälptes åt att få vagnen in genom den smala
dörren.
»Du matte fäll kunna ga tyst, så du inte väcker
parfveln!» hviskade Johanna och sneglade bortåt soffhörnet,
där Ulrika i hast lagt fram en långkudde och en örngåtts-
kudde och där nu det uppvecklade byltet låg i form af
en liten två års gosse, som frisk och rödblommig och
nästan rykande varm snusade och sof som ett godt barn.
De båda gamla satte sakta ner vagnen vid hörnet af
spiseln, så att den skulle bli varm, och när Lina och
Ulrika om en stund kommo in med de öfriga sakerna,
stodo de båda gamla bredvid hvarandra med knäppta
händer och andäktigt lyssnande och sågo på det lilla,
främmande barnets sömn, som om det varit en uppen-
barelse af julbarnet själf i deras låga koja.
Och om ,Elias verkligen hyst ett ögonblicks tvifvel
om sin flicka, så blåste det bort i samma ögonblick som
hon trängde sig fram emellan far och mor och slog armarna
om dem båda, i det hon frågade midt emellan tårar och
skratt:
»A’ ni mycket onda på mig, far och mor, för att jag
kommer med tocke’ här julfrämmande till er?»
»Onda? À du rakt stollig, flicka?» hviskade Jo-
hanna sa tyst hon kunde för att inte väcka barnet; »det
är fäll herrskape’ ditt, som rår om’en, kan jag tänka!»
»Ja, och di har rest ifrân’en, stackars liten!»
»Hur i alla tider har du kunna tagi’ tjänst hos såna
rackare?» utropade Elias,^glömsk af all försiktighet; »ja,
den som kan ge sig af ifrån en töcken där liten kytting,
den ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free