Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ï BACKSTUGAN.
han och ba’, att hon skulle komma efter; men höll i sig
gjorde hon, och det va’ inte värdt att han fick’ena te
resa. Och nu tänkte hon fara ner te syster sin, som bor
nà’nstans i Sörmland och ä’ gift med en landtbrukare, och
där skulle hon och gossen vara te jul, och därför skulle
jag fa fara hem te er, som jag skref. Men så da’n efter
se’n jag hade skrifvi’, så kom det bref te frun från gross-
handlarns principal där ute i Hamborg, och han skref att
grosshandlarn låg illa sjuk på ett stort lasarett där borta,
och att han längta så fasligt efter frun och hade ingen
lefvande, svensk själ som titta om sig, och då blef frun
så till sig, fast hon va’ så ond på honom förut, så hon
ville prompt ge sej åf me’samma; men inte kunde hon
ta gossen med sej midt i vintern så långt, och inte hade
hon någon te lämna’n åt hemma, och då talte jag me’na
och sa, att om hon ville lita på mig, så skulle nog jag
titta om lilla Axel och ta honom me’ mig hem te far och
mor, och här kunne vi vara tills hon kom hem igen, så
oss behöfde hon inte vara orolig för. Och så blef det
på det vise’, och i förgår gaf hon sig åf på järnvägen
och nu ä’ jag här med barnkräke’, och vet ni, det ä’ en
sa rar pojke, sa det kan ni aldrig tro. Han både går
och äter och talar och allting, och pappa och mamma kan
han _ säga och mig kallar han för ’Hana’, för si Lina, det
va’ inte värdt att han vill säga, inte.»
»Det va’ snällt åf frun, att hon lita på dig, min
flicka!» utbrast Johanna och klappade dottern på handen;
»och vi ska nog pyssla om lilla Axel, så han ska få
det bra.»
»Jaja, bara han inte blir sjuk i den här dragiga
stugan,» sade Elias bekymrad och tittade på de lutande
väggarna; »om det hade vari’ nästa år ändå, när jag hunnit
få henne omrustad.»
»Vi kan väl komma igen då me-’, om lyckan ä’ god!»
återtog Lina, »och ni ska inte vara ledsna för maten, nior
och far, för töcken har jag me’ mej, så det räcker en bit
öfver helgen, och tretti riksdaler har jag me’ mej te kost-
pengar för mej och lilla Axel. Och blir nu bara hans
pappa frisk igen, så tänker jag det reder^sig nog, för di
kommer väl sams nu igen, om han bara får lefva.»
»Ja, si den där svartsjuka’,» sade Elias och klådde
sig bakom örat, »det ä’ allt en jäkla åkomma, det, hvem
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
