- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
113

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

–-Ü2XÎ} VSmOEXZ»
I BACKSTUGAN.
som än fàr’n. Jag har då aldrig haft ondt åf en, men
ingen kan veta hur det kan bli,» tilläde han sedan med
en skälmaktig blick på Johanna, som slog till honom på
armen och hviskade:
»Du borde rakt skämmas, Elias. Har du inte haft
ondt àf’ena förr, så...»
I detsamma afbröts hon af ett litet svagt men genom-
trängande ljud borta från soffhörnet, och när Elias tittade
dit, såg han hur det lilla byltet började röra på sig och
hur ett par små knubbiga händer och armar fäktade i
luften. Medan Lina hastigt sprang upp och skyndade dit,
fortfor gumman i samma hviskande ton:
»Ja si, kunne jag inte tro, att du skulle väcka’n,
Elias !»
»Nåja, han ska fäll inte sofva hela julafton heller!»
sade denne och försökte titta på det lefvande byltet i soff-
hörnet, hvilket dock hindrades däraf att Lina lutade sig
ner öfver det och började pjollra något pa ett för de bada
gamla alldeles obegripligt språk. Men lilla Axel tycktes
däremot förstå det mycket bra, ty det dröjde^ inte manga
sekunder, förrän de små, knubbiga armarna Iago omkring
Linas hals, och när hon efter en liten stund reste sig upp,
hade hon den lille parfveln på armen, och han såg sig
omkring med stora, förvånade och sömndruckna ögon,
medan han slöt sig fast intill flickan och med ett halft
ängsligt »Nana» lade sin lilla, rödblommiga kind tätt intill
hennes.
»Kom nu inte hit me’ samma, för då kan han bli
rädd,» hviskade hon, vändande hufvudet litet åt de bada
gamla, och fortsatte sedan jollrande till den lille: »nu ska
lilla Acke få si en så’n snäll och rar gubbe och gumma
som sitta där borta! Kom, ska vi gå och hälsa på gubben
och gumman, vill lilla Acke det?»
Men lilla Acke tycktes inte ha någon särdeles lust
för att göra gubbens och gummans närmare bekantskap.
Tvnappt hade Lina tagit ett steg emot dem, förrän han
kramade sig ännu fastare intill henne och underläppen
började på ett mycket misstänkt sätt skjuta ut från den
trumpna, lilla munnen, medan de förvånade ögonen blefvo
allt större och större och fingo ett stigande uttryck af
förskräckelse, och det så vältaligt att Lina genast vände
sig bort igen och började peka på spisoln, där elden brann
»V Hedberg. ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free