Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x
»ENSAM.»
lykta från hyllan öfver spiseln, tände på den lilla lampan
uti den, kastade på sig vadmalskavajen med fårskinnet
inuti, slängde sydvesten på hutVudet och gaf sig af ut
genom dörren.
Därute var det mörkt som i en säck, och blåsten tjöt
och piskade om öronen på honom, men gammal och van
på platsen, som han var, hittade han vägen ändå och
lunkade med raska steg af ner till sjöboden och den sneda
bryggan som låg i lä för en udde nere vid stranden.
Kommen ner ställde han lyktan ifrån sig under sjöbods-
flustret, satte båda händerna för munnen och ropade
utåt sjön:
»IIalloj! Ä’ det någen därute?»
Det dröjde en stund utan att svar kom och sedan
hans ögon nu hunnit vänja sig vid mörkret, tyckte han
sig urskilja en liten matt ljusprick ett stycke ute på fjär-
den. Men som vinden blåste emot därutifran, ropade han
om igen, och då hörde han pa langt hall en djup stämma,
som svarade:
»Hallå! Är det Lars Qsterman på Harkobben ?» /
»Jo, så ä’ det bra med! » svarade Lars; »men hvem
ä’ det som ropar?»
»Fiskköpar Anderson på sumpen Tärnan!» hördes
rösten därutifran och fortsatte efter några ögonblick : »har
du nå’n lykta, så håll opp henne, så jag kan si segla in!»
Lars tog lyktan, lyfte den högt i vädret och ropade
tillbaka: 0 .
»Lofva opp för udden, och håll styft bagbord, sa ni
inte kommer på stenarna.» o o
»Lofva opp va’ det ja!» svarades nu utifrån pa när-
mare håll, och ljuspricken blef större och närmade sig
med strykande fart, fast sumpen hade storseglet nere och
bara länsade undan för focken; men så blåste det också
en frisk kultje, nästan en half storm, utifrån sjön, och det
dröjde inte många minuter förrän sumpen var midt för
sjöboden, focken bergades och den, hårdt akterlastade fisk-
sumpen sackade af inåt land, där Lars Österman stod pa
bryggan och tog emot den.
»Hvad i hälsicke!» utbrast han när han tog törn med
foten mot bogsprötet, för att inte bryggan skulle bli mera
ramponerad än hon var; »är herr Anderson ute och knogai
så här sent på åre’ och på kvällningen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
