Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ENSAM.» I 27
fiskköparen nyss suttit. Det lyste upp ibland i spiseln, och
då kunde han öfver bordet se konturerna af den sofvandes
hufvud nere i bädden och hur den ena handen låg under
hufvudgärden nedanför hakan, och han visste nog hvad
den handen höll i.
Mörka tankar flögo i jagande fart genom hans halft
omtöcknade hufvud. Där, tre steg ifrån honom, fanns ju
en rikedom som kunde blifva hans. Han behöfde ju bara
sträcka ut sin hand; men om han vaknade, mannen som
rådde om skatten! Nå än sedan? Stod inte yxan borta
vid spiseln och skulle inte ett enda hugg — —?
Hastigt ryste han till och kastade en rädd blick bortåt
spiseln. Elden hade falnat ner, och endast ett matt sken
lyste ännu genoin askan, men i det skenet såg han ett
ansikte, ett aftärdt, sorgset ansikte med skarpa drag och
insjunkna ögon — hän kände det där ansiktet så väl, han
hade sett det så många, både mulna och klara dagar —■
det var Lovisas.
Men så trängde sig ett annat ansikte emellan; det
var en rödlett, bredmynt, skrattande kvinnas — han hade
sett henne på ångbåten mer än en gång — han tyckte
att hon vinkade åt honom; men så slöt han igen ögonen,
han ville inte se den skrattande munnen med de stora
hästtänderna och de feta, rödbrusiga kindbenen. Och när
han tittade upp igen, så såg han Lovisas hufvud framför
den andras och ett par små, rosiga ansikten bredvid hennes
afiallna och utmärglade, och det var barnens.
Och med ett framstönadt: »Jesses bevara mej!» föll
han ner med hufvudet mot bordskifvan och hvarken hörde
eller såg något mera.
Det bief en klar morgon efter nattens mörker och
blast. Klockan sex väckte Lars Österman sin gäst, och
vid sjutiden, just när det började bli rödt i sydost, hissade
fiskköparen sina segel och gaf sig af. IJte på fjärden låg
tjockan tätt öfver vattnet, och det dröjde inte länge förr
än sumpen var nära den, där den som en tvärt afskuren
yägg stängde synkretsen strax utanför stenudden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
