Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖHINDER. IS?
»Ja, tre ä’ vi här redan.»
»Och vi ä’ — ge mej si: jag och Pettersonocheldarn
och bromsarn — det gör sju det.»
»Nå, och så finns det väl några karlar bland de
resande,» menade Per Larson, »och så har jag hustru min,
och hon ä’ så go’ som en karl!»
»Då måtte du vara väl försörjd,» svarade lokomotiv-
föraren, som inte kunde låta bli att skämta midt i förar-
gelsen.
»De resande ä’ visst värdt te spekulera på! Det är
bara ett par tevattensfänrikar och tre, fyra fruntimmer,
utåf livilka det ena är nygift till på köpet! Nej, vi får
laga att få något bud te nästa station och telegrafera
därifrån till Nässjö efter hjälplokomotiv,» förklarade kon-
duktören afgörande.
»Ja, hur en ska komma dit i det här vädre, det
begriper då inte jag!» utbrast Per Larson.
»Det får Iof att ske!» yttrade konduktören bestämdt,
»och det får den göra, som inte kan hålla banan klar.»
»Hvad är det här för sakramenskadt spektakel?» hör-
des nu en karlröst från en andra klassens vagn; »hur
länge ska vi sitta här?»
»livad nu då?» mumlade konduktören förvånad, i det
han såg sig om; »det där är en röst som jag inte hört
förut! När fan kom den på?»
Och därmed höjde han lyktan framför sig och lät
skenet spela öfver de närmaste vagnsdörrarna: men ingen
syntes till. Man hörde bara, att ett fönster hastigt drogs
upp, och som konduktören nu hade viktigare saker att
tänka på, brydde han sig inte om några vidare under-
sökningar.
»Hur långt är det till nästa station?» frågade han
Per Larson.
»i, det är väl en tre kilometer,» svarade denne
långsamt.
»Ja, ge dig af då och be Stationsinspektoren telegra-
fera efter hjälplokomotiv och folk.»
»Ja, låna mig lyktan då, så jag sir komma fram.»
»Du måtte väl ha signallykta i banvaktarstugan ?»
Nu hade Stina kommit fram till olycksplatsen, och
när hon såg sin Per frisk och sund stående bredvid kon-
duktören, blef hon så glad, att hon slog armarna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
