Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER. 141
dersam ton: »Det Yar bestämdt härifrån jag hörde karl-
rösten! Nej, här finns ju inte en katt!» fortfor han, i det
han såg sig om i den tomma vagnen; »då var det väl
från nästa kupé ... om jag bara kunde begripa, när tusan
den kommit på!»
Just som han väl hade stängt dörren till kupén, öpp-
nades fönstret i damkupén näst intill, och ett kvinnohufvud,
insvept i en tät slöja, visade sig vid det nedfällda glaset.
»Är det konduktören?» frågade en mycket beslöjad
falsettröst, som hade tydliga anlag att vilja slå öfver i alt;
»och hvad vill det här säga?»
»Joho, det vill säga att vi sitter fast i snön och att
vi allt lär få sitta här ett par timmar!» svarade denne, i
det han lyfte upp sin lykta och lyste upp med den mot
fönstret.
»Nå så gud för ...» började rösten från kupén i dju-
paste alt och öfvergick därpå till högsta falsett, i det den
fortsatte mycket långsammare än den börjat: »förlate mig,
ett sådant elände!»
»Men det finns en banvaktarstuga strax bredvid här,
ifall fruntimret vill stiga ur,» började konduktören pa nytt
med sin nyss inlärda läxa, hvarpå han gick vidare för att
meddela de öfriga resandena samma beklagliga underrät-
telse. Han mottogs med blandade känslor af de flesta,
med svordomar af somliga, med tårar af ett par äldre
fruntimmer i en andra klassens vagn, hvilka pa inga vill-
kor ville stiga ur, och slutligen med ett harmset skratt
från den sista förstaklass-vagnen, där en i pälsar och
schalar insvept manlig resande satte sig upp ifrån sin
liggande ställning och utbrast:
»Ja, det kunde jag just ge mig tusan på! Det hör
till min vanliga tur! Jag skulle ha rest i förgår som jag
tänkte, så hade jag nu varit i Berlin i stället för att sitta
här!»
»Ja, det skulle herrn nog ha gjort, det hade allt varit
vigare!» medgaf konduktören; »men nu är det så, att det
finns en banvaktarstuga här oppe, och om herrn vill.–»
»Vet ni om det finns eld där?» frågade den päls-
insvepte med en lätt hostning, som han tydligen gjorde
sig all möda att kväfva.
»Ja vars, och banvaktarhustrun kommer strax med
lykta, så en kan si vägen dit opp!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
