- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
143

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SNOHINDER. I43
att go sig af hemifrån, när de väl fått hvarann; för hon
kom nog ihåg att Per hade fått sätta en annan karl i sitt
ställe, när de gifte sig, så att de åtminstone skulle få
vara i fred första dagen och ända till måndags morgon —
det var på sönda’n de gingo till prästen och läto viga sig
— och medan hon grundade på det, öppnades dörren och
konduktören kom ut igen och sade småskrattande, i det
han gick förbi henne:
»Stå kvar här nu och lys opp med lyktan, så ska
hon få si på roligt! Han vill bärana och hon vill inte!»
Stina gjorde som han sagt, och det dröjde inte lång
stund förrän dörren öppnades och en ung man i kort kavaj
och pälsmössa steg ut och stannade strax nedanför trapp-
steget.
»Ar det banvaktarmor?» frågade han och såg sig om
på Stina, och utan att afvakta hennes svar, fortsatte han:
»är det långt till stugan?»
»TJsch nej!» svarade Stina raskt; »men det är fasligt
mycket snö.»
»Emmy lilla, hustrun säger att det är mycket snö!»
ropade han inåt vagnen; »det blir därför bäst att göra
som jag sade!»
»Ja, men det vore så roligt att få försöka själf!»
hördes inifrån vagnen, och i detsamma såg Stina ett vackert
hufvud, som tittade fram ur en massa ljusbrunt pälsverk
och nickade helt vänligt åt henne, där hon stod med lyktan
i jämnhöjd med sitt ansikte och bara stirrade allt mera
förvånad.
»Det går inte an, du skulle bara bli våt om fotterna!»
svarade den unge mannen, och innan Stina visste rätt hur
det gick till, hörde hon ett litet öfverraskadt skrik, och i
samma ögonblick satt hela det lilla pälsknytet på den ungo
mannens arm, och i det han vände sig om mot Stina,
ropade han i munter ton:
»Så där ja! Kila nu förut och lys oss, så skall det
gå som en dans!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free