Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 SNÖHINDER.
Har ni inte hört talas om att ungt folk fara ut på
en bröllopstripp, när de så kunna?» frågado den unge
mannen och försökte se allvarsam ut.
»Nej!» svarade Stina med öfvertygelse; »hvarför gör
di det då?»
»Därför att det brukas så!» svarade den unge mannen.
»Och därför att då får man bäst vara i fred!» tilläde
unga frun med en varm blick uppåt.
»För ockna då?» frågade Stina lika förvånad som
förut.
»Kors, för vänner och bekanta och släktingar, natur-
ligtvis!» svarade den äkta mannen.
»Ä’ ni rädda för dom då?» frågade Stina och tilläde
efter en stunds funderande: »ni har kanske gift er utan
lof?»
»Tror ni det?» frågade den unge mannen och skrattade
på nytt.
»Ja, en kan ju aldrig veta!» svarade Stina eftertänk-
samt; »hvad skulle ni annars ute i ett tocke hundväder
och göra? Det vet jag då, att när Pcr och jag kom ihop,
så va’ jag inte utom dörrn på åtta dar, så rart tyckte
jag det var te ha fått sitt eget! Och så fort han kunde
smita in ett tittande, så gjorde han, och vi va’ så glada
åt vår lilla stuga, så vi visste rakt inte te oss!»
»Hör du, Arvid! Hör du!» hviskade unga frun och
tittade drömmande framför sig i elden.
»Ja, kära barn!» svarade han med ett visst förakt i
tonen; »det är skillnad på sådana och på oss!»
»Men ä’ det så, att ni har gifvi’ er åf utan lof, så
vänd om igen så fort vi får banan klar!» förmanade Stina
beveldigt; »för det går aldrig väl, om en inte gör det som
rätt ä’! Och börjar en med en knappnål, så slutar en
med en silfverskål...»
»Far lugn, mor lilla!» svarade don unge mannen, i
det han steg upp och gick fram till henne; »vi är lika
ordentligt gitta som ni och er Per, och ingen människa
har rätt att säga ett ord åt oss för att vi resa till Italien.»
»Ja, då får ni undskylla mig, att jag pratar! Men
si vi fattigt folk, vi förstår oss inte på tockna där finurlig-
heter, och därför trodde jag... men hvart var det ni
skulle fara?»
»Till Italien!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
