Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖHINDER. 149
»Eiktigt så där, att man vill lefva och dö med en
kvinna, som jag vill det med dig! Eiktigt så, att...
att...» ooh meningen afslutades med en kyss.
I detsamma slogs dörren upp och en ny person in-
trädde i banvaktarstugan. Det var den hostande passa-
geraren från första klassens kupé, som iklädd päls och
bottlorer och med en stor nattsäck inträdde tämligen bull-
rande och stampade snön af sig nere vid dörren.
Den unga frun slet sig hastigt ifrån sin man, som
om hon ännu endast varit en liten flicka, förlofvad för
fjorton dagar sedan, och sedan den nykomne i hast tycktes
hafva uppfattat situationen, öppnade han litet på tulubben,
tog af sig den tjocka skinnmössan och sade med en lätt
bugning, i det han närmade sig ett par steg:
»Ursäkta, mitt herrskap, om jag stör; men nöden har
ingen lag. Det börjar bli kallt i kupéerna där nere och
som jag är en smula poitrinär...» här afbröts han af en
hostattack, som han dock sökte kväfva så fort som möjligt,
hvarefter han fortsatte: »jag är på väg ner till Algeriet,
men jag skulle verkligen önska att jag vore litet närmare ! »
Vid ljudet af den nykomnes röst tittade den unge äkta
mannen upp med lätt förvåning; men utan att vända sig
om, svarade han i förbindlig ton:
»Kör all del, genera er inte! Vi tyckte också att
det blef litet svalt att sitta där nere!»
»Ja, men här inne är verkligen så varmt, att jag tror
man kan lägga af både pälsen och bottforerna,» återtog
den nykomne, hvarefter han mycket omständligt pälsade
af sig och lade kläderna på sängen. Unga frun hade
under tiden återtagit sin plats i länstolen och såg därifrån
litet nyfiket på nykomlingen, som med sin handkoffert kom
fram till bordet, ställde kofferten ifrån sig och närmade sig
brasan och de båda nygifta.
»Kanske far jag det nöjet att presentera mig själf,
efter som jag antar att vi nog få dröja här några timmar!»
sade han med en bugning, i det ’ han satte på sig sin
binocle; »docenten Wallén från Upsala ... men misstar jag
mig, eller är det inte löjtnant Sellner?»
»Jo, mycket riktigt!» svarade den unge äkta mannen,
i det han steg upp och bugade sig, »jag tyckte väl också
att rösten var mig bekant! Och-här får jag presentera
min hustru.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
