Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
profil, ryckte hastigt till och gjorde en tvär vändning bort
ifrån stolen och uppåt dörren, där han fann sig ansikte
mot ansikte med Stina. Han vände da om igen och gick
nedåt bordet, men kom under tiden att kasta en blick på
sin unga hustru och märkte att hennes ögon följde honom
med ett egendomligt uttryck. Liksom om denna blick på
något sätt dragit honom till don plats han nyss lämnat,
tycktes han fatta ett hastigt beslut och närmade sig grup-
pen vid stolen på nytt, i det han med tillkämpadt lugn
vände sig till docenten;
» Yill docenten ta i stolen på andra sidan, så ska vi
flytta den närmare elden!»
»Jag tror inte det vore lämpligt!» svarade denne;
»häftig värme brukar inte vara nyttig ofvanpå häftig köld.
Det vore bättre om löjtnanten ville skaffa in litet snö!
Det är bästa medikamentet, och lyckligtvis är det ingen
brist på den varan där ute!»
»Jag skall genast gå ut efter!» återtog löjtnanten och
ville ut, men hejdades af Stina, som tyckte att det hörde
till hennes område och därför sprang fram och tog ämbaret
vid spiseln, i det hon ropade:
»Inte ska en töcken fin herre gå och kånka med det!»
»Seså, stanna ni inne och hjälp min hustru att se om
fruntimret här!» sade löjtnanten hastigt, i det han tog
ämbaret och skyndade ut.
»Bravo, löjtnant Sellner!» ropade docenten efter honom,
»det kallar jag att bära sig åt som en karl!».
Den nykomna kvinnan hade hittills suttit med Imlf-
slutna ögon, men när hon hörde namnet Sellner, slog hon
med ens upp dem helt och hållet, såg sig omkring med
en sökande blick, hvilken slutligen stannade på dörren,
där löjtnanten gått ut, och när han ögonblicket därpå kom
in igen med ämbaret fullt med snö, hade blicken inte
flyttat sig bort. Strax därefter blef den åter igen beslöjad
och irrade liksom den sökt efter något långt borta., och
när slutligen docenten med en lätt hostning vände sig till
Emmy. sägande:
»Ja, nu tror jag det är bäst att vi karlar lämna da-
merna ensamma!» så stannade blicken åter igen redig och
med ett halft förvånadt uttryck på den unga trims allvar-
liga ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
