Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHtNDER.
»Om löjtnanten vill som jag, så gå vi ner och se hur
del står till med tåget, och låta fruntimmerna syssla om
den sjuka! Vi skulle kanske bara vara till besvär!»
»Ja, vi kan kanske hjälpa till med att skotta!» sva-
rade löjtnanten ifrigt, medan docenten pälsade på sig, »och
så kunde jag kanske ta med mig upp konfektpåsen?»
fortsatte han frågande, i det han vände sig till Emmy.
Emmy svarade ingenting, hon endast såg växelvis på
sin man och den sittande kvinnan. En förfärlig misstanke
steg upp hos henne: de kände hvarandra, Arvid och den
där kvinnan! Men på hvad sätt kände de hvarandra?
Det måste hon veta ; hon skulle laga att hon blef ensam
med henne.
De bägge herrarne hade därför knappt hunnit stänga
dörren efter sig, förrän hon vände sig till Stina och sade
med hos henne ovanlig bestämdhet:
»Inte behöfva vi vara två om det här! Vill ni gå
ner och hjälpa er man, så reder jag mig nog ensam.»
»Ja, nog kan Per behöfva ett handtag där nere all-
tid!» svarade Stina; »men inte kan unga frua..,»
»A, det har ingen fara! Gå ni bara, jag skall nog
gnida hennes fotter!»
»Jaha, och handduk ligger det i bordslådan!» upp-
lyste Stina, i det hon gick ut och tog lyktan med sig.
Emmy kunde i första ögonblicket, när hon blef ensam
med den bleka kvinnan, inte rätt förklara hvad det var
som rörde sig inom henne. Det var en känsla äfblandadt
hat och medlidande, hon kände att något afgörande för
hennes egen framtid i detta ögonblick utspann sina trådar
omkring henne, och hur gärna hon än skulle velat blunda
för att inte se spånaden, kände hon på samma gång ett
oemotståndligt begär att få veta sanningen, hvad den än
skulle kosta.
Dessa tankar flögo igenom hennes hufvud på ett ögon-
blick, och knappt voro de ensamma, förrän hon lutade sig
nod emot kvinnan och sade med en röst, som hon själf
tyckte lät onaturligt hård:
»Sätt upp edra fötter här på pallen, så skall jag hjälpa
er af med kängorna.»
»Nej tack! Jag hjälper mig nog själf!» svarade kvin-
nan hastigt, i det en flyktig rodnad flög öfver hennes bleka
ansikte, och hon drog tillbaka de något framstuckna
Î
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
