Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
förenligt med en kvinnas berättigade själfkänsla och värdig-
het att tala så och att känna så? En man hade öfver-
gifvit henne för en annan, och nu sedan han mist denna
andra, nu behagade han komma ihåg att långt borta på
andra sidan hafvet fanns en stackars varelse, som suttit
aratal förgäten och i tårar, och så ger han denna förut
bortglömda och föraktade varelse en vink, låter henne veta
helt enkelt, att nu behöfver han henne — och i stället
tör att svara: »nej tack, nu är det för sent!» så känner
hon sig lycklig, och midt i vintern ger hon sig af öfver
haf och land till den glömske, den trolöse, och hon jublar
emot honom: jag kommer, jag kommer! »Aldrig i världen
skulle jag kunnat förnedra mig så djupt!» tänkte Emmy
och knöt sina små händer i växande förbittring; »nej, om
det också skulle ha kostat mig aldrig så många tårar!
Hellre dö än förödmjuka mig på det sättet!»
I detsamma hörde hon ljudet af röster och ett skratt
utanför, och utan att så noga tänka på hvad hon gjorde,
eller . hvarför hon egentligen gjorde det, skyndade hon
bort ifrån sängen, där den sofvande kvinnan låg, och drog
sig in i vrån på sidan om spiseln, hvars mur nästan dolde
henne för de inträdande, så mycket mera som den mer
och mer falnade brasan tillät skuggorna att allt tätare
sänka sig öfver stugan, där man nu hade svårt att urskilja
andra föremål än de som voro närmast spiseln utåt golfvet
samt de utifrån snöbetäckta fönsterrutorna, på hvilka ännu
ett matt skimmer glänste.
»Stig in här!» hördes docentens röst, i det dörren öpp-
nades, »här är fruntimmer förut, och jag skall genast gå
min väg igen, om ni önskar det!»
»Eör mig må ni gärna stanna!» svarades från farstu-
kvisten. i sväfvande falsett; »men jag kan bara inte begripa
hvad ni skrattade åt nyss?»
klef sa komiskt, när vi skulle öfver drifvan utan-
Ior donen. Det var ett riktigt karlsteg, tyckte jag!»
»Ja, jag tänkte inte på att jag hade er efter mig!»
svarade falsetten och slog plötsligt öfver i djupasto alt,
»annars skulle jag nog ...»
»Stig in nu! Hi har redan förkylt er, hör jag!»
återtog docenten artigt; »men hvar i alla tider ha frun-
timmerna tagit vägen?» fortsatte han förvånad, i det han
försökte genomtränga skumrasket där inne; »de ha väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
