Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
»Ja, om därför mannen talade om ...»
»Mannen kan ingenting säga, förrän kvinnan förstår
honom,» svarade han lika sakta som förut.
»Och tror du inte att hon gör det?» frågade hon
ifrigt; »tror du inte att hon...»
»Inte förrän längre fram!» svarade han hastigt med
varm skiftning i stämman, i det han skyndade ifrån
henne efter pälsen och hufvan, kanske för att inte ertappa
den rodnad som vid dessa ord steg upp i hennes ansikte,
en rodnad som ännu satt kvar när han kom tillbaka med
kläderna och svepte in henne i dem.
1 detsamma kom Stina tillbaka med lyktan och ropade
redan i dörren:
»Nu väntar di bara på herrskapet! Skynda er nu,
så di inte går ifrån er!»
»Det har ingen fara!» sade den unge mannen, i det
han tog upp ett mynt ur sin portmonnä och lade det pa
bordet; »tack nu för godt husrum, och adjö med er!»
»När vi kommer tillbaka, skall jag nicka at er!» sade
Emmy gladt, i det hon tryckte den unga hustruns hand
och kastade en varm blick omkring stugan; »jag skall
aldrig glömma det här snöhindret!»
Och därmed skyndade de till dörren.
»Låt mig få bära dig ner, Emmy,» bad han.
»Nej, Arvid,» svarade unga frun ömt, men bestämdt;
nu går jag själf!»
Därmed fattade hon hans arm, och inom några ögon-
blick voro de nere vid tåget, hastigt instufvade i sin kupé,
och därpå satte sig lokomotiven i gång, och inom kort
voro de försvunna i den ännu snödisiga natten, som föll
igen efter dem likt ett skymmande förhänge.
När Stina och Per komrao upp i stugan och hade
stängt väl igen dörren, ropade hon, i det hon kom fram
till bordet, där ljuset stod:
»Nej, sir du, Por, en gullslant, du!»
»Ja, ta mej dalern!» ropade Per förtjust, »cn hel tie-
krona, du Stina! Och jag fick en femma utåf den där
fina herrn som hosta! Det kallar jag ett rart taghinder!»
»Yill du ha någe te äta?» frågade Stina och klappade
honom på armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
