Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johans julafton
En bild ur verkligheten
SKohan var nyss fyllda fjorton år, liten och stannad
växten, som fattigmans barn ofta äro: mon därför icke
ntan krafter och framför allt icke utan hut’vud. Ett par
stora, gråblå ögon, som ärligt blickade fram ur det bleka
ansiktet, kunde tala om det, när blicken icke var skygg
af rädsla eller fördunklad af återhållna tårar. Och han
grät inte gärna så, att någon såg det; det tyckte han
passade illa för en karl. o
Han hade varit i lära sedan han var elfva ar; det vill
säga, det hettes att han var i lära hos en skomakare;
men lärdomarna bestodo most i att springa kring gatorna
med kundernas skodon, att få hugg och slag omväxlande
af mästaren och den ende gesällen, samt att minst en
gång i timmen- hämta från krogen det förråd af sprit, som
dessa hedersman ansågo oundgängligt för att hålla yrket
och kuraget uppe. Många gånger, när spannremmen allt
för orättvist eller allt för ofta gjorde sina märken på hans
stackars magra rygg eller armar, hade han föresatt sig att
gå ifrån alltsammans och med hufvudet förut kasta sig
ned från broräcket i den brusande strömmen; men
tankarna jagade han bort igen nr sitt barnsliga, halft
manliga sinne, och föresatte sig att han skullo halla ut,
hur svårt det än måtte bli.
Fr. Hedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
