Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANS JULAFTON.
»Herre min Gud, jag tror att det är Johan!» ropade
modem och försökte resa sig upp.
»Ja, du mamma!» ropade flickan, i det hon med ett
språng var uppe och invid dörren; »det är han, men han
har någon med. sig.»
Och i det samma gick dörren upp, och en medel-
ålders man steg in med Johan vid handen. Den stackars
modern bleknade af förskräckelse; hon såg att mannen
hade polisuniform, och hon trodde att gossen hade gjort
något, som fört honom i händerna på polisen.
»Blif inte rädd, kära fru!» sade polismannen höfligt,
i det han steg fram i rummet; »jag ville bara följa gossen
hem för att säga er, att de pengarna han har med sig
äro ärligt åtkomna, och att han är fri från den där sko-
makarn, som handterat honom sämre än en hund, och att
kommissarien åtagit sig att skaffa honom en annan plats
efter helgen. Mästarn där borta på norr har fått punga
ut med tjugu kronor för att inte bli åtalad lör misshandel,
och så har gossen fått en krona i drickspengar, så att han
har tjuguen kronor i kontanter.»
»Hvad i Herrans namn säger konstapeln?» stammade
modern; »är det verkligen sant, och hur har det gått
till? Har han misshandlat honom, och det har Johaninte
sagt ett ord till mig om, och han har ...»
»Ja, det där får han nu tala om alltsammans själf,»
svarade konstapeln, »för jag får Iof att ge mig af ner till
mitt pass igen. Ja, adjö då, och god jul! Adjö med dig,
parfvel! Glöm inte nu att gå in till kommissarien tredje-
da’n, så har han kanske hittat på någonting bättre åt dig.
Adjös vackert!»
När dörren stängts efter den bortgående, kastade
Johan sig i armarna på modern, och lilla Anna kom fram
på andra sidan och smög sig intill dem, och på det sättet
höllo de hvarandra länge omfamnade alla tre.
»Herre Gud, käre gosse!» sade ändtligen modern
mellan glädjetårarna, »har du verkligen tjuguen riksdaler
med dig hem?»
»Nej, mamma!» svarade Johan gladt, i det han tog
upp någonting ur jackfickan och höll bakom ryggen, »jag
har bara tjugu! För det här köpte jag till julklapp åt
lilla Anna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
