Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lill-Anna.
Jlet var ingen glad jul i soldattorpet borta i stor-
skogen, en half mil ofvanför bruket.
Inte för att inte själfva julen var vacker nog. Långt
därifrån; man kunde knappast begära en vackrare. Snön
låg fothög och glänsande hvit öfver mark och skog; kölden
var jämn och stark, så att den knarrade under fotterna,
och himlen låg om dagarna klar och blå, om kvällarna
hög och stjärnklar öfver de hvitglänsande fälten och de i
långa silfverfransar pyntade träden, från hvilka stora tappar
liknande bomull lossnade när blåsten ruskade i grenarna.
De sista kvällarna hade det blifvit nytändning, och månen
stod strax ofvanför skogstopparna, där synranden sänkte
sig neråt sjön, hvass och glänsande som en nyslipad skära,
och det var så klart och blankt uppe i luften, att man
såg den mörka månkärnan bredvid den glänsande randen,
och det tyckte barnen såg så underligt ut, där de lågo
och andades på den frusna rutan för att kunna titta ut,
när brasan började falna ner i spiseln därinne.
Nej, nog var julen vacker: det var bara skada att
far skuile vara borta på kommendering och att mor skulle
ligga sjulc i den stora sängen midt emot tönstret, sa att
nu var det nästan ingen som kundo, se om de små och
laga att de fingo någonting i och på sig. Mat var det
inte godt om och kläder inte just heller, och det värsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
