Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILL-ANNA. I99
»Var inte rädd, I, mor! Bara jag fått ge syskona
vällingen, så tar jag på mig och ger mig åf, och jag ska
knoga på så fort jag orkar, så jag kan vara hemma te
middagsdags igen!»
»Ja, tror du bara att du hittar, och ä’ du inte rädd
te gå genom skogen?»
»livad skulle jag vara rädd för då?»
»Hå kors, ifall du skulle ... skulle möta någon,» sva-
rade modern tvekande, liksom om hon hyst en tanke som
hon inte vågade uttala. o
»Hå, då går jag fäll ur vägen för dom, jag!» återtog
Lill-Anna modigt och rakade undan elden tran grytan,
som i detsamma kokade upp. Därpa slog hon upp vällin-
gen i ett stort stenfat, som hon hade jnöda med att fa
fram på bordet, hvarpå hon ropade på de tre^ smärre
syskonen, hvilkas lurfviga hufvuden under tiden då och da
tittat fram från en bred tållbänk bredvid moderns säng,
och hvilka nu skuttade upp ur bädden och kastade pa
sig några slarfvor, hvarefter de skyndade fram till bordet
och fattade tag i träskedarna och började äta med fiisk
aptit.
Sedan hon därpå gifvit modern en tar rnjolk, som
stod på en hylla bredvid spiseln, och själf fått sig^ litet
välling på botten af fatet, började hon fort att klä på sig
så godt hon kunde och fick till slut låna moderns kofta,
som var både för vid och för lång, men som just därför
godt kunde tjäna som kapprock åt den lilla, där don
räckte henne ända ner till hälarna. Kängorna ^voro neta
och tjockbottnade, och yllestrumpor hade hon, så tnte be’
höfde hon frysa om fotterna, och mors yllehalsduk hade
hon- på hufvudet och ett par stora bälgvantar på händerna,
och sedan hon kysst modern och fått de små syskonen 1
säng igen, för att de skulle ha det varmt, sade hon, 1
det hon letade fram potatiskorgen ur vrån bredvid spiseln:
»Ja, nu går jag, mor, och efter som jag ändå gar
förbi hos Jons, så tittar jag fäll in te dom och hör efter
om inte Jonsmor kan komma öfver och se till er medan
jag ä’ borta!»
»Gör det, välsignade barne’ mitt!» suckade modern, 1
det hon svepte yllehalsduken bättre om henne, »och ga
för Jesse namn skull inte vilse, hör du det! Cch halsa
brukspatronsfrua så flitigt och säg henne att bara jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
