- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
201

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lili.-anna. 201
Och därmed satte hqn af igen i full fart och var inom
några ögonblick försvunnen bakom de höga granarna, där
vägen krökte af in i storskogen.
2.
I stora inanbyggningen nere vid bruket var det i dag
på julaftonsinorgonen ett stök och en brådska så att det
stod härliga till. Det var alltid festligt och grannt hos
brukspatrons till julen; men i år skulle det bli högtidligare
än vanligt, ty äldsta dottern, som gifte sig i våras och
var bosatt i Stockholm, väntades ner med sin man, och
äldsta sonen, som låg uppe i Upsala och läste på graden,
skulle komma med, och därför var det ett fejande utan all
ända. Inte för att det egentligen behöfdes i ett hus
sådant som brukspatronens, ty de kunde då ta emot främ-
mande hvilken stund som helst; men i dag ville frun att
det skulle vara riktigt ståtligt, och det var ju inte att
undra på, ty mågen var ju både baron och ryttmästarc,
och det glunkades till och med om att han skulle bli
något ännu högre, och det vid själfva hofvet ändå.
Brukspatron själf ordnade om vinerna till middagen,
och när det var gjordt började han lacka in julklappar
uppe ’ på sitt rum, till hvilket han för försiktighets skull
stängt dörren, t}’ han visste att småflickorna voro nyfikna
som skator, och yngsta sonen hade redan två gånger gått
och tassat utantör dörren, så det var bäst att göra sig
säker. Det var dyrbara skänker, guld och juveler och
siden och spetsar, som lackades in däruppe; ty brukspatron
visste att både lefva och låta lefva. Han hade redan pa
morgonen nere på kontoret delat ut julpengar åt bruks-
iolket och tjänarna, och nu tyckte han därför att han
kunde ha rättighet att tänka litet på de sina ocksa.
Hennes nåd, som frun kallades, var inne i förmaket
°ch hade också något att smussla med, och just som hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free