Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 LILL-ANNA.
höll på som bäst, hade hon så när tappat en den allra
vackraste lilla statyett, som småflickorna skulle ha, då den
yngsta af dessa, en tolf, tretton års ljushårig och rödblom-
mig tös ryckte upp dörren och ropade med full hals:
»Mamma! Mamma!»
»Ja, hvad är det?» snäste brukspatronessan till i för-
skräckelsen; »tycker Elna det passar att komma inrusande
så där!»
»Ja, det kan jag inte hjälpa, mamma! Du får Iofatt
komma ut i köket.»
»Hvad skall jag ute i köket att göra?»
»Jo, mamma, det är en liten flicka därute! 0, mamma,
om du visste! Hon är så frusen och så hungrig och så
rysligt söt, du, så att ...»
»Herro gud, hvad säger du?» utbrast frun hastigt,
»är det en liten tiggarunge? Säg genast till åt mamsell
Karlson —»
»Nej, mamma, det är ingen tiggarunge! Det är en
liten bondflicka, men hon är inte trasig och hon vill ovill-
korligen tala med dig, mamma!»
»Vill hon tala vid mig, säger du?»
»Ja! Mamsell Karlson och Kristina ville ha ur henne
hvad det är om, men hon säger prompt att hon skall tala
med ’brukspatronsfrua’, säger hon! Och vet du, mamma,
hon är alldeles härlig, du, hon ser så säker ut, du, fast
hon nog både fryser och är hungrig.»
»Tag henne med dig in i salen, Elna, så kommer
jag strax!» svarade frun, som inte var särdeles angelägen
om att lämna kvar dottern ensam inne i förmaket. Elna
lät inte säga sig detta två gånger, utan skyndade genast
ut igen, och när brukspatronessan om några ögonblick
kom ut i salen, stod Lill-Anna borta vid dörren och stre-
tade så mycket hon orkade emot Elna, som ville draga
henne fram till bordet där frukosten ännu stod framdukad.
»Lat flickan vara, Elna lilla!» förmanade modern och
gick sedan vänligt fram till den lilla, i det hon fortsatte:
»God dag, kära barn, vill du tala vid mig?»
»Ja, jag skulle hälsa så flitigt ifrån mor!» började
Lill-Anna, som i förstone var litet blyg inför den ståtliga
brukspatronessan, men som snart repade sig igen och såg
henne frimodigt i ögonen; »hon är så fasligt krassliger, så,
och så har vi rakt ingenting te äta där hemma!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
