Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lill-anna. 203
»Herre gud, kära barn! Från din mor? Hvem är
din mor då, och hvarifrån är du?»
»Jo, jag ä’ oppe från soldattorpe’, och mor ä’ så sjuker,
så!» svarade Lill-Anna, »och därför så skulle jag gå hit,
för mor tyckte ...»
»Hvad säger du, kära barn? Från soldattorpet? Är
du Annas flicka — hvad heter du?»
»Jo, jag heter Lill-Anna, jag?»
»Och din mor är sjuk, säger du? Hur länge har hon
varit det, och hvarför har jag inte fått veta något förr?»
»Ja, det vet jag inte nå’t om!» svarade Lill-Anna
sanningsenligt; »men mor har vuri’ sjuker ända sen Iill-
syster kom! Och nu på sista dagarna har hon blifvit
riktigt eländig, stackars mor! Annars hade hon nog kommi
själf, men —»
»Och så skickar hon ut dig i en sådan vinter!»
»Hej, hon har inte skicka’ mej,» svarade Lill-Anna
helt kavat, »det va’ jag som talte ve ’na att jag skulle
få gå.»
»Hvem hade du med dig då, kära barn?»
»Med mig? Inte hade jag nå’n med mej, inte! Jag
har gått ensam, jag!»
»Har du gått ensam?» utropade brukspatronessan allt
mera förvånad, »ensam hela den långa vägen?»
»Var du inte rysligt rädd?» frågade nu Fina, som
hela tiden stått med öppen mun och sett pa den lilla.
»Hej då, hva’ skulle jag vara rädd för?» tragade
Lill-Anna och såg på henne igen.
»För djur, om inte för annat!» utropade Elnaochsag
sig omkring som om hon varit mörkrädd.
»Dom ä’ inte farliga!» svarade Lill-Anna, »och lör
rexten så hade jag en granvidja i näfven! Däroppe 1
skogen kom det en stor grå hund emot mej och morra,
men jag slog te’n me’ grankvisten, jag, och då Ioma han
åf ner åt sjön. Ett tag vände han sej om och gapa at
mej och ögona brann i skalln på’n, men då hytte jag at
en med kvisten, och hur det va’ så gaf han sej af!»
»En hund, säger du?» frågade brukspatronessan ry-
sande, »är du säker på att det var en hund?»
»Ja, hvad skulle det annars vuri’ för en.» Iragade
Lill-Anna och såg undrande ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
