Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 lill-anna.
»Gud, mamma!» ropade Elna och skyndade fram till
modern, »tänk om det var en ...»
. . sTyst, barn!» hviskade modern och tryckte henne
mtill sig-, och ^ sedan hjälptes de bägge åt att veckla ut
Lill-Anna ur bade yllehalsduken och koftan, och så sattes
hon vid bordet och fick en stor smörgås, och Elna tillsades
att stanna hos henne, medan brukspatronessan skyndade
ut till mamsell Karlson i köksafdelningen, hvarifrån hon
arnnade sig in till sin man för att tala med honom om
hvad de vidare kunde göra för den fattiga soldatfamiljen.
Knappt var modörn ute, förrän Elna började ansätta
Lill-Anna med frågor.
»Var du inte rysligt rädd ända, när den där hunden
kom emot dig?»
jag kan inte säga!» svarade Lill-Anna med
munnen full; »jag hade ju grankvisten, vet jag.»
»Var han mycket stor, du?»
»Aja, han var väl så här hög, tänker jag!» och Lill-
Anna matte med handen nära på upp till bordsskifvan.
»Sa stor? Hur såg han ut annars, du?»
»Ja, han var inte jnst vacker, inte! Och så hängde
tungan ut ur munnen på’n, si så här!» visade Lill-Anna
och räckte ut sm lilla röda tunga så långt hon förmådde
»korst trodde jag det va’ skogvaktarns Tello och ropte
pan, men da bara grina han åt mig och morra!»
»Hade han svansen i knorr eller släpade den efter
honom ?»
... , ^en släpte efter, och när han Ioma åf neråt
sjon, sa stack han ’en mellan bena!»
»0, du fattiga barn!» ropade Elna med hela sinslyn-
alders patos, »det var bestämdt en varg du såg! Det‘lär
4 , ‘nna® JarPr 0PPe På storskogen, det hörde jag utaf
Anders, standrangen vår, i förrgår, du! Att du inte dog
utat förskräckelse !» ö
»1’ di farliga, di då?» frågade Lill-Anna och såg på
henne med stora ögon. 1
»Ja, rysligt farliga! De äter opp både stora människor
och små barn!» ropade Elna och bredde på en ny smörgås
åt henne.
»Ja, men den här han Ioma åf, han!» sade Lill-Anna
tvärsäkert, »så då va’ det fäll allt en hund ändå1»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
