Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■—— __
206 LILI.-ANNA.
»Hade baraste Kalle haft någe på fotterna, så skulle
han så gärna fått följa !» sade hon helt trobjärtadt;
»men si mina känger fick jag Iof te ha själf, och Jons
stöfler orkar han inte släpa me’ sej. Men en kan fäll
hoppas att ho’ ska komma fram ändå, vet jag, flickkräke’!»
»Ja, Jesses!» suckade modern och knäppte ihop hän-
derna öfver det gamla hästtäcket som hon hade öfver sig
i sängen; »det måtte en fäll kunna hoppas, annars skulle
jag aldrig förlåta mej att jag lät ’ena gå!»
»Hvad skulle du göra, ditt fattiga Iif?» menade
Jonsmor och tittade i taket; »men hur ä’ det, har du inte
hört någe från Strid?»
»Nej, jag begriper inte att det inte kommi’ någe
bref!» svarade Anna; »han måtte fäll inte vara sjuk,
han me’!»
»Å herre min skapare, så illa ska det fäll inte vara!»
tröstade Jonsmor och klappade den sjukas magra händer;
»fast visst ä’ di där kumderinga ett satetyg, gu’ förlåte
mej så visst! När det inte ä’ ofred i lande’, så tycker
jag di kunna låta knektstackrarna vara hemma hos hustru
och barn; för allti’ blir det nå’n brödsmula i huse’ när
karln ä’ hemma ve! Men gu’ hjälpe mej tror jag inte
det ä’ bjällrer som hörs!» afbröt hon sig själf och skyndade
fram till fönstret, där Johan redan började visa tecken till
en så pass vaknad uppmärksamhet att han glömde stoppa
brödsmulorna i mun, och det fast han redan samlat ihop
dem i en hög framför sig på bordet.
»Ja, moster!» ropade han sedan bestämdt, i det han
pekade utåt; »det pinglar borta i skogen!»
»Ja, tyckte inte jag det!» ropade Jonsmor och slog
ihop händerna; »en ska få si att di rara patrons har skicka
hem ’ena med skjuts!»
»Å herre gud, det kan fäll aldrig vara möjligt!» ut-
brast den sjuka modern och satte sig upp i sängen med
strålande blickar; »det vore då rakt för mycke’.»
»Det vet jag visst!» svarade Jonsmor och flåsade på
rutan; »hästar har di godt om och folk dråsar det åf nere
ve bruke’! Jo si, ta mej dalern kommer ho’inte åkande!»
skrek hon och sträckte sig nästan ur led för att kunna
titta på sned ut genom fönstret; »och Anders ä’ det som
skjutsar, och sir jag inte gale’, så ä’ det ett kvinnfolk
med också! Jaha, och det ä’ unga mor Person, smeds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
