Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 1 ’
LILL-ANNA.
»Och vet du, mor!» utbrast nu plötsligt Lill-Anna, i
det hon säg på modern med tindrande blickar, »jag mötte
en varg, jag, du — när jag gick ner te bruke’!»
»Jesses, barn! Hvad säjer du?» utbrast modern för-
färad, i det hon slog armarna om henne; »mötte du en
varg?»
»Ja då, och han morra åt mig; men jag slog te’n
med grankvisten, jag, och då Ioma han åf! » berättade Lill-
Anna med viktig min, under det Johan och småsyskonen
stodo omkring henne med gapande munnar.
»Å, det var fäll en hund, tänker jag!» menade Jons-
mor, som inte kunde ta ögonen från maten; »gråmasen
låter inte schasa sej så lätt, han!»
»Eehej, moster!» sade Lill-Anna afgörande, »di sa
allihop på bruket att det var en varg!»
»Ja-a,» föll nu Anders in helt säfligt borta från dörren,
där han ännu lika besvärad stod kvar; »nog va’ det varg-
spår allti’, det kan då jag gå i go’ för! Och han hade
följt me’ ’na ett bra stycke, kunne jag si! Men han va’
fäll inte så värst svulten, kan jag tänka, annars ...»
Här tystnade Anders, och de andra tego också; men
den sjuka modern drog sin flicka intill sig i sängen och
brast ut i en våldsam gråt, när hon tänkte på hur det
nu var och hur det hade kunnat blifva både med hennes
och med Lill-Annas julafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
