Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• rT , -v» “CI
»FASTLANNINGEN.»
»Ja, men ta inte nå’n ung spoling, det säjer jag dej,
far!» förmanade gumman. »Kom ihåg att Edla ä’ på sjut-
tonde åre’!»
»Nå kors ja, det vet jag fäll! Men inte kan jag fäll
för det ta en gammal en, som inte nå’ orkar. Så mycket
guss ol har du väl präntat i’na, så inte det är någe’ farligt,
vet jag!»
»Ja, det är ju det jag säger, att en får fara varligt!»
återtog gumman.
Edla hörde på, men låtsade inte om något, där hon
satt och vindade upp garnet för nätbindningen till vintern.
Men i sitt sinne log hon åt gummans bekymmer och
kanske också en smula åt farsgubbens säkerhet; fast nog
tyckte hon att det skulle vara en underlig en, som skulle
komma henne att tänka på »tocke där skräp», som hon
plägade kalla kärlek och giftasfunderingar, när hon på
kyrkfärderna till Elidön träffade de andra unga flickorna
från öarna rundt omkring. Ingen af de förra drängarne
hade hon brytt sig om, fastän de nog gjort sina försök att
vara artiga på sitt vis, och de voro ju ändå raska och
duktiga skärgårdspojkar alla tre — skulle det nu komma
en ifrån fastlandet och knipa bort hennes hittills orörda
hjärta, så vore det väl märkvärdigt, tyckte hon. Emeller-
tid kunde hon inte låta bli att fundera på hur han skulle
komma att se ut, den där fastlänningen, som hennes far
tänkte försöka att få fast i där inne i stan, dit hon för
resten bra gärna hade velat följa med; men det visste hon
var inte värdt att tala om, i synnerhet nu, när förtjänsten
på fisket hade varit klenare än vanligt under sommaren
och förhösten. Hon skulle så gärna själf velat köpa den
där yllekoftan, som fadern hade lofvat henne nu i två
vintrar och som han den här gången bestämdt skulle ta
med sig hem, så vida han nämligen kunde få någorlunda
mänskligt betalt för fisken och några tunnor potatis och
hafre, som han kunde undvara och tänkte ta med sig.
När Österberg därför på eftermiddagen hade lastat
skötbåten för att gifva sig af till Blidön för att gå där-
ifrån med ångbåten nästa morgon, så gjorde Edla ett sista
försök att öfvertala modern om att hon skulle få följa med,
åtminstone till ångbåten.
»Jag tror aldrig far kan reda sig ensam, vet I mor1»
sade hon, i det hon försiktigt hörde sig för. »Han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
