Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»fastlänningen. » 215
»Så gärna kan en då gå i sjön med en gång,» sva-
rade en af dem, en ung karl, som påstod att han inte
smakat en bit mat på två dar; »för då vore det åtmin-
stone slut me’ samma!»
»Ja, förr än jag ger mig åf dit ut ibland strömmin-
garna, så svälter jag te’s di ser dagern igenom mig!»
förklarade en annan, satte händerna i de trasiga kavaj-
fickorna och vände Österberg ryggen.
Han började tro, att han skulle få fara hem utan
dräng.
Men en dag, när han gått från det ena kontoret till
det andra, kom han slutligen långt upp på Söder, där det
också fanns ett sådant och där det var ovanligt litet folk,
tyckte han. Han gick in och frågade den gamla frun,
som satt innanför en disk, om hon hade några tjänstsö-
kande, som ville utåt landet.
»Ut till landet?» frågade frun och tittade upp på ho-
nom öfver glasögonen, medan hon höll kvar sitt bläckiga
finger på bladet af en stor bok, som hon satt och skrefi,
»dit vill ju ingen kristen själ numera, ska jag säga herrn!
Hej, om herrn vill komma igen efter flyttningen, då kan
det så vara!»
»Jaså, finns det ingen här, som vill utåt skärgården?»
frågade (österberg och såg sig omkring på de innevarande.
»Herrn kan ju fråga dem själf!» svarade frun och
fortsatte att skrifva.
»Ä’ det långt bort?» frågade en undersätsig karl
med rödt hår och en hel mängd fräknar i ansiktet, i det han
steg fram från dörren, där han stod och stödde sig mot
dörrposten; »och hva’ ä’ det en har te göia?»
»Det är en tie mil norr ut!» svarade Osterherg, »och
göromålen nu te vintern det ä’ te vara med om fisket för
det mesta.»
»Hur långt ä’ det te fastlandet då?» frågade karlen
och mönstrade Österberg från hufvud till fotter.
»Det ä’ bara en tre mil ut te sjös!» svarade denne
lugnt och såg på karlen tillbaka.
»Jaså, bara tre mil?» återtog karlen hånfullt, vände
sig sedan till de andra, spottade föraktligt ut at golfvet
och utbrast: »Fy fan! då stjäl jag hellre och kommer pa
Långholmen, for det ä’ åtminstone nära stan, om en vill
(örsöka to rymma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
