Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastlänningen.» 223
»Ja, men det ä’ ju bara åtta dar te’ Mikaeli, så det
gjorde väl ingenting!» menade Edla, talande alldeles invid
moderns öra,
»Du pratar som da har begreppe’ te, flicka! Men
det var rent omänskligt hvad far dröjer. Det måtte väl
aldrig ha händt’en nage’ i den där odrägliga stan, heller?»
»Hå, kära mor, hvad skulle det ha händt’en?» frå-
gade Edla lugnt. »Ear ä’ väl så gammal så han kan
frakta sig själf, tänker jag!»
»Akta sig, säger du, ja. Men det ä’ godt te’ akta
sig, där, i ett tocke människobråte ! Tänk om di har stu-
lit pengarna åf’en — då ä’ det allt abslut med bomulls-
garne’ som jag skulle ha te väfven, och kaffet och sockre’
med, som han skulle köpa hem!»
»Ja, och min yllekofta se’11!» tänkte Edla med en
kall kåre öfver ryggen. Men hon ville inte säga något,
för att inte modern skulle blifva ännu mera ängslig,
utan försökte i stället krya upp henne med ett säkert
och gladt:
»Å, inte har di stuli’ några pengar åf honom, inte!
Ear vet nog hvad han gör han!»
»Jo, du ä’ så säker, tösen min!» hördes nu Öster-
bergs röst från den öppna dörren, och innan gumman och
Edla hunno vända sig om borta vid spiseln, stod han midt
i rummet med slokhatten nedt^ckt i pannan och ett stort
paket under hvardera armen och ropade till hustrun och
dottern; »Go’ kväll på dig, mor — go’ kväll, Edla! Har
ni nu någe’ varmt kaffe te ge oss, så vore det bra, för
han blåser en hund där ute på fjär’n, ska jag säga.»
Därmed lade han ifrån sig packningen på bordet och
gaf dem båda ett kraftigt och varmt handslag; några an-
dra smekningar brukades inte på Skärlöga.
»Hå, kära far, det var då väl att du ä’ hemma, och
hur ha det gått för dig i stan?» frågade gumman. »Var
det någe’ pris på fisken, och hur var det med potatisen?»
»Det var inte så tokigt,» svarade Österberg lugnt ;
»jag fick fyra och femtio tunnan du, mor — och hafren
fick jag tie för, och siken gaf fiskköparn mig tre riksdaler
punde’ för, du!» )
»Och du glömde väl inte bomullsgarne’?»
»Tycker du det! Här glömde jag någe’ sist?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
