Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»fastlänningen.» 227
lat ur mig hela historien, så skulle det besvära’n, kan du
förstå, Och det vet en fäll, att har en en töcken där
black om bene’, så lär en sig aldrig gå som folk, sir du
mor.»
»Ne-nej, det ä’ nog så, det. Och inte ska jag säga
ett oi; men ha ögona me’ mig, det ska jag så mycket
mer! »
»Ja, det ä’ inte någe’ ondt i det, bara du lagar som
så, att han inte varsnar någe’!»
»Aja, så gammal ä’ jag, så jag vet hur jag ställer
med det!»
I detsamma öppnades dörren, och Edla kom in stor-
skrattande och ropade till fadern, medan hon kastade af
sig schalen och gick fram till spiseln för att sia i en kopp
kaffe åt sig:
»Jo, det måtte vara en rar sjöman I har skaffat er,
far!»
»Hur så då?» frågade Österberg och rynkade ögon-
brynen.
»Jo, när han skulle binda skötbaten, sa löste han den
i ställe’, och så bar det åf ut me’n från bryggan, och
nu sitter han där och kafvar i blåsten och kan inte komma
i land.»
»Jag får väl ut och hjälpa’n, jag då!» svarade Öster-
berg och drog på sig kavajen. »Han ä’ borta från fast-
lande’, ska du veta!»
»Asch då, far, att I våla er te ta en töcken!» fort-
satte Edla föraktligt. o
»Ja, säj det!» utbrast fadern förargad. »Och sa hck
jag Iof att klä opp’en te, så nu fick du ingen yllckolta
den här gången heller!»
Och därmed gick Österberg ut, och Edla höll på att
tappa koppen af förvåning och grämelse på samma gång.
»Jaså!» ropade hon nästan gråtfärdig åt modern. »Eör
en töcken där usel fastlännings skull ska jag inte ha någe
te ta på mig i vinter heller. Ja, vänta mig, han!»
»Tyst, flicka!» varnade modern allvarligt. »Hu har
både ylleschal och yllelif, så det ä’ ingen fara med dig!
Pålson, stackarn, höll på och svälta ihjäl han, säger far.
Tänk dig bara, hur det skulle smaka!»
»Ja, rår jag för det, jag? Och ska han komma hit
och gå här och inte duga te någe och ta maten ur mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
