Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLANNINGEN.»
på mig, som ä’ doter i huset? Mon si, det tål jag inte,
och inte tål jag honom heller! Kom han inte och skulle
göra sig te och hjälpa mig med fårena först, tror I mor,
men då tog gumsen å puffa te’n så han höll på te stå på
hufve’, och det Ta rätt åt’en!»
»Jaså, den där elemenskade gumsen, den ska vi då
ta och slakta te jul, det kan han Tara lugn för! Och du
ä’ bara så go och ä’ höflig mot Pålson, det säger jag dig,
för annars så ...»
»Äja, mig tar I Täl inte å slaktar heller, tänker jag!»
STarade Edla näsTist. »Och i den saken gör jag allt som
jag vill. Eor det säger jag er, mor, jag kommer allri te
tâla’n!»
>>Ä’ det nya drängen du talar om,» frågade nu Öster-
berg, som i detsamma kom in igen, »så vill jag bara säga
dig ...»
»Ku ä’ han Täl ända ute på fjärn kan jag tänka!»
afbröt Edla, som i sin förargelse glömde den Tanliga för-
siktigheten gent emot fadern.
»Kej du, i land ä’ han, och själf hjälpte han sig som
en bra karl!» sade Österberg skarpt, i det han gick rätt
fram till dottern och spände ögonen i henne. »Och du ä’
bara så go’ och tar ske’n i vackra näfven och visar dig
hygglig mot karlen, annars ska jag lära dig att det ä’ jag
som ä’ kustus i stuga’, så mycket du vet det! Och nu
ger du dig åf opp i vindskammarn och bäddar åt’en, för
karlen ä’ trött och behöfver hvila sig ordentligt!»
Edla såg på faderns min och hörde på den sträfva
rösten, att det inte var värdt att komma med några in-
vändningar vidare, och därför gick hon helt tyst och still-
färdigt åstad och gjorde hvad hon skulle. Men det sjöd
och jäste inom henne, och medan hon skakade om säng-
kläderna där uppe, föresatte hon sig att hon aldrig skulle
visa den där »utbölingen» en vänlig min, och kom han
och ville göra sig till och hjälpa henne med några syss-
lor, så skulle hon minsann snäsa af honom så att han al-
drig skulle komma igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
